Våldtäkt - det handlar om män, inte kultur

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2020-03-03 | Publicerad 2016-07-27

Sexuellt våld har en sak gemensamt - faktumet att förövaren i största majoritet är man

DEBATT. Jag är kvinna. Det innebär många saker. Det innebär att jag får mindre lön för samma arbete. Det innebär att jag löper större risk att inte få den vård jag behöver. Det innebär också att sannolikheten att jag kommer att utsättas för våldtäkt i Sverige är en på fyra.

De senaste veckorna har det rapporterats om flera vidriga övergrepp på kvinnor i Sverige. Tre våldtäkter och ett försök till våldtäkt polisanmäldes bara i Kalmar förra veckan.

Mitt på fredagen samma vecka blev en 14-årig flicka, ett barn, indragen i ett buskage och utsatt för våldtäkt. Uppmärksammade fall av våldtäkt och sexuellt ofredande har också rapporterats från Bråvalla, Peace and Love och så sent som förra helgen från Gothia Cup.

Människor är arga. Förkrossade. Många menar att det känns som att de sexuella övergreppen bara ökar, och att det är exceptionellt många just denna sommar. Det är det inte, enligt Brottsförebyggande rådet minskade till och med antalet anmälda våldtäkter från 6 697 år 2014 till 5 918 år 2015.

Vad som dock har förändrats är att fler och fler utsatta vågar tala öppet om övergreppen samt kräva politisk förändring, inte minst en samtyckeslag och skärpta straff.

98% av alla gärningsmän vid våldtäkt är män. 98%. Det betyder att oron som jag som kvinna behöver känna i mötet med en annan kvinna en lördagskväll i princip är obefintlig. Dock har jag all anledning att vara försiktig om jag träffar en man samma kväll.

Varför ska jag inte vara det när jag inte kan ha någon aning om vilken man som är våldtäktsman och inte?

Det finns dock många som gjort sitt bästa i att lösa den ekvationen åt mig. Behöver jag vara rädd för alla män betyder det ju också att varje man är en potentiell våldtäktsman. Denna slutsats är något som få män vill känna sig vid, och jakten på syndabocken är därmed igång.

I såväl undangömda nätforum som hemma vid middagsbordet läggs därmed skulden på män av icke-svensk härkomst.

På vad man menar är sexistisk och våldsbejakande kultur och en kvinnosyn som inte går ihop med den svenska. En kultur som svenska, eller till och med europeiska män, inte har något med att göra. Därmed fortsätter ”inte alla män”-mantrat att leva ännu en dag och alla svenska män kan pusta ut vetandes att de minsann inte har något ansvar för det sexuella våldet som drabbar Sveriges kvinnor. De har ju ”goda” värderingar!

Till de män, och kvinnor, som ropar ”Kultur!” vid våldtäkt med icke-vit förövare men ”Inte alla män!” vid vit dito vill jag fråga följande: Om icke-vita mäns våldtäkter beror på kultur, vad beror då vita mäns våldtäkter på? Förklaras det genom att de är enskilda, psykiskt störda, sjuka galningar allihop? Och i så fall, är inte dessa enskilda, psykiskt störda, sjuka galningar något absurt överrepresenterade i den vita populationen? Om vita mäns våld inte beror på kultur, menar ni då att det beror på en genetisk defekt särskilt vanlig hos vita män?

Mord, våld, sexuellt våld, övergrepp mot barn, krig och terror har alla en sak gemensamt och det är inte en viss kultur. Det är inte en religion. Det är det faktum att förövaren i största majoritet är man.

Det är inget som går att förneka. Det är inget som går att förklara bort och det är inget som en kan avsäga sig ansvaret ifrån genom att lägga skulden på en annan kultur.

Faran ligger i grund och botten i mansrollen, inte i kulturen. Den mansrollen delar alla män gemensamt – oavsett varifrån han kommer. Vill vi förändra våldet och de sexuella övergreppen är det också där förändringen måste ske.

Dana Pourkomeylian, Socialliberal samhällsdebattör och juriststuderande. Twittrar under

Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.