Spel är kultur – inte en utbildning i våld
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2016-07-12 | Publicerad 2016-07-08
Åsikterna luktar fördomar från åttiotalet, skriver debattören
Moralpaniken växer sig stark på debattsidorna i Sverige. Känsloargument blandas med ignorans och oförstånd. Varför är så många män ensamma? Varför finns det våldtäktsmän? Det är viktiga frågor, men precis som på åttiotalet så väljer vissa att gå den enkla vägen och skylla på den mest främmande och skrämmande kulturformen. Vi talar alltså om spel.
Maria Dufva, kriminolog, säger att hon har en enkel förklaring till chauvinism, våld och sexuella övergrepp. Det finns något som leder till att våra barn bli korrumperade, deras själ befläckad av denna hemska form av media. “Var hamnar vi om tio år?” frågar hon sig. Med tanke på att spel fanns när jag var liten är jag ganska säker på att vi hamnar ungefär där vi är nu, om inte på ett bättre ställe.
Vi är många som vuxit upp med spel i vår vardag. Vi har utforskat fantastiska världar, tagit del av otroliga idéer och upplevt sådant som berört oss mer än någon film eller bok. Den värld som Maria Dufva förutspår är den värld vi redan lever i. Skillnaden är att den inte är så dyster som hon tror.
Vi som växte upp med spel har hittat en passion och brinnande intresse. En outtömlig källa till nöje, eftertänksamhet och kreativitet. Vi skapar föreningar, går på konvent, diskuterar på forum och på stan. Spel används idag som en kreativ plattform där vi är fria till att göra vad som helst, både som spelutvecklare och som spelare. Spel är en kulturform, även om tidningar och medier har svårt att inse det.
Vi spelar inte för att lära oss att våldta. Vi spelar för att uppleva sådant som inte går att uppleva.
Vi spelar för att vi är nyfikna och vill lära oss något nytt. Vi vill vara aktiva i vårt kulturutövande, istället för att sitta passiva och bli matade. Vi är inte ensamma, vi är inte våldsbenägna och vi är framförallt lika många kvinnor som män. Något som Sverok, Respect All Compete, Diversi och alla andra fantastiska föreningar och organisationer ständigt arbetar med: att göra slut på myten om att alla som spelar är sexuellt frustrerade finniga tonårspojkar som sitter med ena handen på musen och andra handen innanför byxan. Spel är en kulturform med lika stor mångfald som litteratur, och potential att bli ännu mer när VR-tekniken är fulländad.
När Gudrun Schyman skriver att “ensamma män tar sin tillflykt till dataspel och porr” finns det implicita värderingar som dyker upp i huvudet; Det är män som spelar dataspel. Dataspel är en tillflykt för att man inte klarar av omvärlden. Dataspel är något lågt, lika lågt som porr. Inget av det här står i artikeln, men den var uppenbart skriven för att provocera, vilket betyder att den som skrev just den meningen borde kunnat förutse reaktionerna (som sträckte sig från trötta suckande och Joakim Bennets provocerande svar (30/6, FZ.se) till rena hatinlägg och hot).
Tyvärr lever vi i en tid där varje artikel, varje mening och varje ord övertolkas, delas på sociala medier och snabbt får ett eget liv. Kanske är det även på grund av detta som Maria Dufva har fått sin bild av tv-spel som något samhällsförstörande.
Själv väljer jag att gripa tag i de problem jag ser framför mig för att förbättra spelkulturen, snarare än att sprida skrämselpropaganda baserat på fördomar från åttiotalet. Vi kan alla göra det valet och fokusera på att skapa en bättre stämning, en bättre kultur, här och nu.Vi kan alla göra det valet och fokusera på att skapa en bättre stämning, en bättre kultur, här och nu.
Robin Andersson, Malmö Spelkultur
Häng med i debatten och kommentera artikeln – följ Aftonbladet Debatt på Facebook.