Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sam, Samuel

Han kallar sig feminist – men låt dig inte luras

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2016-01-26 | Publicerad 2016-01-22

Debattören: Se upp för den hycklande feministmannen

Att vara feminist är mer än att tillskriva sig själv ett epitet och använda fina ord, skriver debattören.

DEBATT. Vi är många som stött på honom. Han är upplyst och medveten. Han använder ord som normkritik och könsmaktsordning. Han kallar sig utan att tveka feminist.

Det här är inte en kille som slår kvinnor. Tvärtom vill han leva jämställt i sina relationer. Han tafsar inte på tjejer på krogen och skulle aldrig i sina vildaste fantasier tillsammans med sina manliga vänner antasta tjejer i grupp på offentliga platser. Han brinner för jämställdhet och tycker rådande maskulinitetsnormer är problematiska.

För ett tag sedan blev jag utesluten ur ett projekt av en feministman. En man som föreläser och destruktiva mansroller och feminism. En man som anser att rådande könsmaktsordning är problematisk och skadlig för samhället. I förklaringen till att jag inte längre var välkommen i projektet var det några teman som återkom. Jag tar för mycket plats. Jag håller mig inte tillräckligt mycket i bakgrunden. Jag har för mycket åsikter. Jag utmanar hans ledarstil.

För några år sedan arbetade jag tillsammans med en man som även han gärna pratade om strukturer och förtryck. Han var generös med beröm och uppmuntran, förutom när vi träffade våra chefer. Då tog han i stället varje tillfälle att framhäva sig själv på min bekostnad, och tvekade inte att ta på sig hela äran för våra gemensamma ansträngningar.

Gott folk. Låt mig presentera: den hycklande feministmannen.

Varför är beskrivningarna ovan skolboksexempel på den hycklande feministmannen? För att villkoret för hans feministiska uppfattning är att hans plats i världen aldrig är hotad. Förutsättningen för hans kritik mot rådande maktförhållanden är att hans egen makt inte komprimeras.

Den hycklande feministmannen skulle aldrig någonsin ta ett steg åt sidan för att släppa fram en kvinna. Aldrig kompromissa med sin egen framgång eller sitt eget talarutrymme. Han tycker kanske att män i allmänhet bör göra det, bara inte han. För han kan ju göra så mycket bra för jämställdhetskampen med den där makten.

Tyvärr återfinns den hycklande feministmannen på alltför många platser i samhället. Inom vänsterrörelsen är de relativt vanliga. De rör sig ofta i flock och är noga med att lyfta varandra inför alla som vill (eller inte vill) lyssna. Den hycklande feministmannen tar gärna upp 95 procent av talarutrymmet på ett möte – han har ju så mycket viktigt att säga. Inte minst om jämställdhet. Det finns en viss komik i att de män jag känner som faktiskt verkligen beter sig feministiskt och jämställt inte alltid är de som är först med att kalla sig feminister. 

Missförstå mig inte här. Det är jättebra att fler ansluter sig till den feministiska kampen. Det är toppen om så många som möjligt kallar sig feminister. Men kära hycklande feministmän därute: att vara feminist är mer än att tillskriva sig själv ett epitet och använda fina ord. Det är handling. Och i ert fall: ibland att avstå från handling. Vara tysta en stund, släppa lite av er egen makt. Gör ni inte det blir ekvationen omöjlig. Om kvinnor ska kunna höja sina röster måste ni ibland knipa igen.

Ta en titt på er själva utifrån. Sluta känn er hotade när er position i världen utmanas av kvinna. Lev som ni lär. Bara då slutar ni vara hycklare.

Amanda Schulin

Politisk sekreterare för Socialdemokraterna och feminist

Följ ämnen i artikeln