En kod är inte rätt väg för att lösa problemet

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2016-01-13

Replik från Patrizio Lo Presti om integration

REPLIK. Eli Göndör gör en rad korrekta påståenden, men drar en underlig slutsats.

Korrekt är att människor kan fungera väl i ett samhälle utan att dela alla dess normer. Korrekt är också att det är orimligt att anta att kurser i svensk normativitet, där en får läsa om svenska normer, skulle lösa problem att förstå hur en ska leva korrekt i Sverige.

Göndörs tankeexperiment i fråga om det senare sätter fingret på varför: tänk dig att du, med hela din svenskt normerande bakgrund, måste flytta till Marocko. Skulle en veckas kurs i normer där få dig att leva enligt Marockanska normer?

Men sedan säger Göndör något som är, om än inte fel, så underligt med tanke på ovanstående. Ett hjälpmedel för nyanlända att förstå svenska normer skulle, enligt Göndör, vara att sammanställa en ”uppförandekod” med direktiv för hur svenskar beter sig. Denna kod skulle så fort som möjligt förmedlas till nyanlända.

Tanken är inte orimlig. Koden skulle kanske hjälpa nyanlända att förstå sin svenska kontext. Men fokus är fel. Forskning visar att social förståelse – förståelse för normer och regler – snarare vilar på deltagande-processer.

Tänk på barn. Barn som är nyanlända i världen lär sig normer först genom att vuxna engagerar dem i social interaktion i vilken normer ömsesidigt formas. Normerna är inte på något mystiskt sätt där i interaktionen innan den äger rum. De formar och omformas i faktisk konkret interaktion.

Så vi bör lägga fokus på deltagande–integration. Detta innebär att möta och engagera nyanlända i social interaktion och däri formas och forma normer för social förståelse och samlevnad.

Direktiv kanske kan hjälpa. Men de är ensidiga (utdelade av oss) och i varje fall är det först i handling, tillsammans, som förståelse kan nås på ett ömsesidigt sätt, eller dess frånvaro bli uppenbar och utvecklas.

Patrizio Lo Presti

Department of Philosophy and Cognitive Science
Lund University