”Det finns inte ett enda sätt att leva som skulle göra alla lyckliga”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-04-07

Anders Sandberg: ”Vi måste ge varandra frihet att leva som vi önskar, så länge vi inte inkräktar på varandras friheter”

Vad är likheten mellan den gravide mannen Thomas Beatie, plastikkirugi, en rörelsehindrads ovilja att bli vårdad och studenten som tar Ritalin för att förbättra studieresultaten?

De handlar alla om rätten att styra över våra kroppar. Inte bara att hindra andra från att bestämma över oss, utan också rätten att förändra den efter eget tycke och smak.

Makten till den egna kroppen blir en allt mer viktig och explosiv politisk fråga. Fetmadebatten handlar till stor del om hur mycket samhället har intresse av att vi håller oss hälsosamma. Samma gäller rökning, alkohol och motion. Mycket av sjukvårdsdebatten handlar om vilka hälsotillstånd samhället har en skyldighet att hjälpa oss uppnå – i vissa fall påtvinga – och hur mycket vård vi själva får skaffa oss.

Genom att definiera tillstånd som ”sjuka” värderar vi dem inte bara, utan kan också frånta människor deras ansvar: sjuka bör vårdas vare sig de vill eller ej, men de kan också kräva att vårdas.

Medicinen blir allt bättre på att ta reda på vad som är problemet för enskilda personer, för att hitta en individuellt anpassad behandling. Gentester blir allt billigare och lättillgängliga, vilket kan förutse risker och räkna ut precis vilken medicin i precis rätt dos som fungerar bäst.

Då blir vi som patienter allt mer krävande: många har redan diagnosticerat sig själva via internet och läst på om sitt tillstånd, de senaste medicinerna och vilka problem som läkarens behandling kan ha.

Gränserna mellan botande, förebyggande och förbättrande medicin är suddiga. I dag förbättrar vanliga människor minnet, uppmärksamheten och vakenheten med mediciner som utvecklats för att behandla olika sjukdomar. Antingen skaffar de sig medicinerna via internet eller så övertygar de sin läkare att skriva ut dem. Vi har fått många fler luddiga tillstånd som ”åldersrelaterade minnesproblem” och ”sjuklig trötthet”.

Det vore ärligare att erkänna att förbättring mycket väl kan vara ett medicinskt mål och låta läkare skriva ut preparat utan medikalisering.

Världshälsoorganisationen WHO säger att hälsa är ”ett tillstånd av komplett fysiskt, mentalt och socialt välbefinnande och ej enbart frånvaro av sjukdom och handikapp”. Men ett sådant tillstånd är ytterst individuellt. En idrottares och en festprisses ideala hälsa är helt olika saker, då de har olika mål i livet.

Just att vi har olika mål i livet betyder att det inte finns ett enda sätt att leva som skulle göra alla lyckliga. Det är också svårt att på förhand räkna ut vilka sätt som fungerar bra för en själv, vi måste prova oss fram. Därför måste vi ge varandra frihet att leva som vi önskar, så länge vi inte inkräktar på varandras friheter.

För att kunna leva fritt måste man ha rätt till sin kropp. Omvänt har jag inte rätt att kräva att andra ska leva sunt eller skaffa sig ett vackert utseende för mitt nöjes skull. Vi både äger och är våra kroppar.

Tillsammans ger rätten till frihet och rätten till kroppen oss en rätt att förändra våra kroppar. Att definiera sig själv – vare sig det är genom att färga håret eller byta kön – är grundläggande för alla människor och viktigt för vårt välbefinnande. Det finns värde i att utforska både nya sociala roller och nya funktionssätt (en god vän har skaffat en inplanterad magnet som låter honom känna magnetfält).

Vi har rätt att säga nej till förändringar andra vill påtvinga oss, även när de anser att det är för vårt eget bästa. Vissa funktionshindrade säger att de har ”annorlunda kroppar”: inte sjuka kroppar som ska rättas till. De har ofta dåliga erfarenheter av hur välvillig hjälp lätt blir till försök att omforma andra till normen. När nu mer avancerad genteknik utvecklas blir det viktigt för oss alla att kunna värna sig.

Alternativet är ett samhälle där myndigheterna bestämmer vilka vi ska vara och hindrar oss från att själva utveckla oss.

Rätten att vara den man är och rätten att få bli det man vill vara är två sidor av samma mynt. Man kan inte skydda den ena utan att skydda den andra.

Dagens debattör

Anders Sandberg

36 år, Dr, Forskningschef tankesmedjan Eudoxa.

James Martin Research Fellow, Future of Humanity Institute, Oxford University.