Hur kan du missa kvinnoförtrycket?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2015-07-10 | Publicerad 2015-07-08
Sara Mohammad skriver ett öppet brev till Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt
Hej Jonas Sjöstedt.
Det pågår en debatt om mina systrar och barn i förorten och det hörs två olika röster inom ditt parti som jag vill uppmärksamma dig på. Men först vill jag berätta vem jag är. Jag föddes i en ganska rik familj i Kurdistan, Irak.
När jag var 6 år blev jag könsstympad med ett gammalt rakblad utan bedövning. Under hela min uppväxt bestämde mamma hur jag fick klä mig. När jag blev 16 år tvingades jag bära slöja för att få börja på gymnasiet. Varje fredag fick vi höra imamer mana på våra pappor och bröder att begränsa vår frihet för männens heders skull. När jag blev 17 år var det min tur att bli bortgift mot min vilja. Min 18-årige bror riktade en laddad Kalasjnikov mot mitt huvud för att tvinga fram detta äktenskap med en mycket äldre man, som jag aldrig hade sett förut. På vigseldagen rymde jag hemifrån med krossat hjärta och lovade mig själv att ägna livet åt att hjälpa mina medsystrar om jag fick överleva denna gång!
Det jag har upplevt kallas för hedersrelaterat liv. Jag är långt ifrån ensam. Enligt GAPF:s projektresultat (Bortförda Barn) kommer hundratals ungdomar i Sverige att rövas bort i sommar för att giftas bort med tvång eller utpressning, de flesta är ungdomar från förorter. De drabbas inte av en gärningsman, utan av farliga regler och normer – ofta religiöst, men även kulturellt och traditionellt motiverade.
I min egen flykt fick jag hjälp av vänner, men också av ett vänsteroppositionsparti i Iran – Komala. Jag var inspirerad av deras jämställdhetspolitik men främst deras kompromisslösa kamp mot religiöst kvinnoförtryck och deras strävan efter ett sekulärt Iran. För mig har vänster betytt att vara solidarisk med de utsatta, att kämpa för jämställdhet och jämlikhet – med individuell frihet. Men jag saknar tyvärr solidariteten med den internationella feministiska kampen hos Vänsterpartiet.
När jag kom till Sverige 1993 var jag glad att äntligen slippa hederskulturen, men det dröjde inte länge innan jag förstod att den finns även här, inte minst i förorterna. Och chockerande nog har vänsterns solidaritet med de utsatta förvandlats till tolerans för islamisters, reaktionärers och kvinnoförtryckares intolerans.
Känner du till Amineh Kakabaveh och Zeliha Dagli? Det borde du. Den ena sitter i riksdagen för er, den andra har även hon varit engagerad i ditt parti. De har båda höjt rösten mot ett växande fundamentalistiskt förtryck i förorten och för invandrarkvinnors och flickors rättigheter. När islamister försöker kringskära kvinnors frihet visar de solidaritet med de mest utsatta.
Känner du till Aron Etzler, Rossana Dinamarca och Christina Höj Larsen? Självklart gör du det. De tillhör toppen i ditt parti. De förklarar kvinnoförtrycket med socioekonomiska problem och anklagar de kvinnor som drabbas hårdast för att ”öka splittringen” när de berättar om sin utsatthet. De förvränger det djupgående problem som hederskulturen är och försöker inbilla oss att om köerna på vårdcentralen var kortare hade förtryckarna i förorten inte haft synpunkter på utsläppta hår, kortärmade tröjor eller val av livspartner. Om fattigdom vore hela svaret skulle Saudiarabien vara kvinnoparadis, men så är det inte. Hedersrelaterat våld och förtryck förekommer bland både rika och fattiga i samhället.
Sedan när gör vänstern så här grunda analyser av strukturer? Att behandla de kvinnor som höjer rösten mot förtryck som en simpel hävstång i en höger-vänsterkamp om välfärdspolitiken är respektlöst och cyniskt. Detta handlar om våra rättigheter – som för övrigt är alla kvinnors rättigheter.
Håller du inte med om det, Jonas Sjöstedt?
Vet du om att i Mellanöstern brukar vänsterorganisationer ta kampen mot islamister och förtryckande religiösa praktiker i stort. I Sverige är det stora delar av vänstern, bland annat i ditt parti, som direkt eller indirekt legitimerar islamisters förnedring och förtryck av kvinnor genom att hänvisa till övergripande samhällsstrukturer utan känsla för skillnader och nyanser!
Denna kamp handlar inte om muslimer och icke-muslimer, inte heller om en strid mellan svensk kultur och invandrarkultur. Det är en kamp mellan progressiva röster och bakåtsträvande krafter både här och där! Min fråga till dig och ditt parti är: Vilken sida står du på? Och vilka åtgärder kommer Vänsterpartiet att ta mot islamister och reaktionärer som vill begränsar vår frihet med såväl kvinnokränkande normer som sharialagar?
Sara Mohammad
Ordförande för Riksorganisationen GAPF - Glöm Aldrig Pela och Fadime