”Är regeringen rädd för USA?”
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-03-25
Lawrence Scheinman och Johan Bergenäs, konfliktforskare i USA: ”Sverige måste stå fast vid idealen om icke-spridning av kärnvapen”
Sverige står inför ett stort utrikespolitiskt beslut. Under våren kan ett civilt kärntekniskt samarbetsavtal mellan USA och Indien komma att slutas.
Avtalet kommer att öppna möjligheten för USA och andra länder att överföra civilt kärnenergibränsle och kärnenergiteknik till Indien trots att landet är en kärnvapenstat som inte anslutit sig till icke-spridningsfördraget eller förpliktat sig till provstoppsavtalet.
Den svenska regeringen kan åter visa omvärlden att landet är en förespråkare för icke-spridningsregimen genom att ta avstånd från USAs och Indiens överenskommelse och på så sätt spela en avgörande roll till att stoppa avtalet.
Under USA-Indien avtalet kommer Indien att separera sina militära och civila kärntekniska program, men 8 av 22 kärnreaktorer samt hela Indiens kärnvapenprogram kommer att stå utanför det internationella atomenergiorganets (IAEA) kontroll. Indien kan därför komma att importera anrikat uran, som bränsle till sina civila kärnreaktorer, och sedan använda sina knappa inhemska uranresurser till att producera flera kärnvapen. Som följd kan Kina och Pakistan också komma att bygga fler bomber. Denna process kan i värsta fall utveckla sig till en kapprustning i regionen.
För närvarande godkänner Nuclear Suppliers Group (NSG), organet som reglerar handel inom kärnteknisk utrustning, bara handel till länder som accepterar IAEAs heltäckande säkerhetsavtal. NSG måste således ändra sitt reglemente genom en undantagsregel för Indien. NSG fattar konsensusbeslut och det är i detta forum Sverige måste stå upp och ta avstånd från avtalet.
Ett annat ställningstagande från den svenska regeringen skulle vara ett hån mot svenska icke-spridningsideal, ideal som Sverige med lidelse har kämpat för sedan landet frivilligt avvecklade sitt kärnvapenprogram.
Sedan det beslutet togs har Sverige anslutit sig till alla internationella organisationer, fördrag och avtal samt alla arrangemang om exportkontroll gällande icke-spridning och nedrustning. Sverige har även varit en aktiv förespråkare för minskning och fullständig nedrustning av kärnvapen. Detta engagemang har resulterat i att Sverige fått ett rykte om sig att vara en ”vit riddare” (”White knight state”) som försvarar icke-spridning och nedrustning.
Trots stora brister i USA-Indien avtalet anser ledande röster inom den svenska regeringen att avtalet är en konstruktiv överenskommelse. Något verkar skymma den svenska vita riddarens annars så kristallklara syn på icke-spridning och nedrustning, vilket leder till tre frågeställningar:
Är Sverige rädd för att motsätta sig USA? Om USA-Indien avtalet träder i kraft har USA stärkt en strategisk relation med Indien med förhoppningen att New Delhi kommer att fungera som en vänlig motvikt gentemot Kina. USA skulle säkerligen uppfatta det som en ovänlig gest om Sverige tar avstånd från att ändra NSG:s regelverk. Å andra sidan är Sverige inte ovan när det gäller att stå upp för grundläggande värderingar. Under kalla kriget riktade Sverige stark kritik mot stater på båda sidor av järnridån.
Är Sverige rädd för att motsätta sig Indien? Indien kommer inom kort att ta beslut i en stor vapenexportaffär där landet ämnar köpa 126 stridsflygplan till värdet av cirka 61 miljarder SEK ($10 US billion). SAAB är en av sex tillverkare som tävlar om kontraktet. Det skulle förmodligen inte hjälpa SAAB att sälja JAS 39 Gripen om den svenska regeringen hotar med att avvisa USA-Indien avtalet i NSG. Detta kontrakt är naturligtvis betydelsefullt, men Sverige borde inte äventyra sina icke-spridnings- och nedrustningsideal till förmån för en vapenaffär.
Är Sverige rädd att stå ensam? Sverige behöver inte oroa sig för att vara den enda stat som motsätter sig USA-Indien avtalet. Andra skeptiska länder är till exempel Norge, Irland, och Australien. Det krävs dock ett tydligt och handfast ledarskap för att driva på tveksamma stater. Att leda denna kamp skulle vara en nobel uppgift.
Nu är definitivt inte tidpunkten för Sverige att överge mer än 35 år av förnuftig icke-spridnings- och nedrustningspolitik, tveka inför amerikanska påtryckningar eller ge upp principer till förmån för affärsvinster. Tvärtom, Sverige måste fortsätta att vara en karaktärsfast och orubblig vit riddare och ta avstånd från USA-Indien avtalet.
Dagens debattörer
Lawrence Scheinman
Doktor vid Monterey Institute James Martin Center for Nonproliferation Studies Washington, DC, USA.
Fd medarbetare i president Clintons adminstration.
Johan Bergenäs
Forskare vid Monterey Institute James Martin Center for Nonproliferation Studies i Washington, DC, USA.