”Nationellt ägande ger fördelar”

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-03-24

Håkan A Bengtsson, Arena: ”Frågan är inte hur lite staten ska äga – utan hur mycket”

SÅLDE STOCKHOLMSBÖRSEN TILL DUBAI Mats Odell har gjort utförsäljningar av vår kollektiva egendom till en speciell gren, skriver Håkan A Bengtsson.

Globaliseringen innebär bland annat att ytterligare ett par miljarder människor deltar i den internationella konkurrensen om arbete, varor och investeringar. Detta har lett till att stora befolkningsgrupper har lyfts ur fattigdom.

Men globaliseringen och marknadsliberalismen (som den hittills varit förbunden med) har inneburit ökade klyftor inom och mellan länder. Fördelningspolitik och jämlikhet måste därför sättas högt upp på politikens dagordning. Lönernas andel av förädlingsvärdet har minskat de senaste decennierna.

Följderna av detta märks mest i toppen och i botten av inkomstpyramiden. Den rikaste delen har dragit ifrån. Samtidigt växer den grupp som står helt utanför eller som lever under ökad lönepress och otrygga arbetsförhållanden.

Det är också hög tid börja tala om ojämlikhetens pris och lyfta fram de sociala och mänskliga förluster som drabbar de som lämnas kvar och vars livschanser beskärs. Jämlikheten är också en produktiv kraft i företagen och i samhället. Ekonomiska drivkrafter är nödvändiga. Men stora löneskillnader i ett företag befrämjar inte alltid produktiviteten. Ofta är det precis tvärtom.

De radikala och progressiva måste börja intressera sig för ekonomiska frågor och företagandets villkor och utveckling. En nyckelfråga rör sambandet mellan den reala ekonomin och den finansiella sidan av ekonomin. Fokus ligger i dag på snabb avkastning på investerat kapital.

Riskkapitalbolag och hedgefonder innebär att aktievärdet prioriteras före andra värden. Dessa höga krav har inte alltid så mycket med den verkliga marknaden att göra. Kraven på rationaliseringar och personalminskningar är inte per automatik rationella.

Alla företag måste gå med ett överskott. I det långa loppet avgör utbud och efterfrågan om ett företag överlever. Men vinsten är inte allt. För de flesta företag är vinsten ett medel att utveckla en verksamhet och ett företag. Och alla ekonomiska verksamheter finns inte på börsen eller styrs av riskkapitalbolagens logik. Många företag har också andra upplåtelseformer, som kooperativ, stiftelser eller ideella föreningar. Denna sektor borde kunna vara mycket större. Den betyder redan mycket för ekonomin och har ofta en demokratisk grundval.

En myt som är mycket omhuldad i Sverige är att globaliseringen automatiskt innebär att staten inte ska äga något. Mats Odell har gjort utförsäljningar av vår kollektiva egendom till en speciell gren. I själva verket är nationellt och regionalt förankrat ägande en konkurrensfördel i globaliseringens tidevarv. Fortfarande är AP-fondernas möjligheter att äga mycket begränsade.

Den svenska staten sålde Stockholmsbörsen. Nu ägs den av staten i Dubai! Utgångspunkten i dagens marknadsliberala dogmatism är att den svenska staten ska göra så lite som möjligt. I stället bör vi vända på frågan. Vad bör staten göra? Och vad bör vi gemensamt äga och förvalta utifrån det allmännas bästa?

Slutligen är den stora utmaningen att stärka demokratin och återupprätta politiken i denna antipolitiska tid. Ett civiliserat samhälle förutsätter ett starkt civilt samhälle som balanserar marknadens logik, med fackliga organisationer, folkrörelser och NGOs. Demokratins handlingsutrymme på nationell och lokal nivå är också mycket större än vad som vanligtvis framgår.

Den stora uppgiften i globaliseringens tidevarv är emellertid att stärka och utveckla demokratin på internationell nivå. EU lider av ett demokratiskt underskott och allt som har med den fria marknaden är tvingande för medlemsländerna medan den sociala dimensionen inte förpliktar till konkreta åtgärder. Att ändra detta är den stora utmaningen i vår tid.

Att bygga den internationella demokratin är också en överlevnadsfråga eftersom klimatfrågan bara kan lösas på övernationell nivå. De politiska utgångspunkterna är i grunden samma som tidigare. Men utmaningarna och arenorna delvis nya!

Dagens debattör

Håkan A Bengtsson

49 år, Stockholm.

VD för Arenagruppen.

Läs också: