Migrationspolitiken och samhällsutvecklingen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-03-19
Hur mycket smärta kan Sverige absorbera?
En appell till de demokratiska partierna i riksdagen
Detta debattinlägg har följande utgångspunkter:
Ett samhälle är summan av dess individer.
Varje individ, grupp och nation bär på ett visst mått av smärta.
Denna individuella och kollektiva smärta kan resultera i våldshandlingar och krig.
Sverige – en fristad
Sverige har varit förskonat från krig i snart 200 år. Under de senaste årtiondena har Sverige tagit emot ett stort antal människor från andra länder och delar av världen. 1 Sverige har därmed varit en fristad för stora grupper människor på flykt undan krig och förtryck. Invandringen har på många sätt varit oerhört positiv för Sverige.
Den kulturella mångfalden har berikat landet på en rad olika områden och har med all säkerhet bidragit till det goda anseende Sverige alltjämt åtnjuter i stora delar av världen.
Men processen har varit och är långt ifrån oproblematisk. Trots god vilja har det funnits allvarliga brister i mottagandet av de nya svenskarna, vilket förutom den förda politiken säkert också har sin grund i den svenska samhällstrukturen. Problemen med bristande integration, utanförskap och kriminalitet kan emellertid inte bara förklaras utifrån brister i den egna politiken och det svenska samhället.
Även om sambanden må vara komplicerade härrör problemen till viss del också från de enskilda invandrade individerna och grupperna själva – t.ex. genom den enskilda och kollektiva smärta de bär med sig och vilka levnadsmönster detta resulterar i. De nya svenskarna har olika bakgrund och erfarenheter.
Stora grupper kommer från länder som är eller har befunnit sig i krig och sönderfall, såsom Irak, Somalia och det forna Jugoslavien. Andra har kommit till Sverige på flykt undan diktaturer med starkt förtryck av oliktänkande, såsom Iran. 2 Detta är länder och samhällen där människor i stort sett dagligen lemlästas, våldtas och sprängs i bitar eller torteras på grund av sina åsikter. För dem och många andra har Sverige utgjort en fristad.
Utrikes födda överrepresenterade i brottsstatistiken
En allmänt spridd fördom är att utlandsfödda begår fler brott. Den statistik som finns att tillgå på området pekar också mot att så är fallet. 3 Av Brottsförebyggande rådets rapport 2005:17, ”Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet” 4 framgår att det är 2,5 gånger så vanligt att utrikes födda är registrerade som misstänkta för brott jämfört med svenskfödda personer med båda föräldrarna födda i Sverige (”överrisk” = 2,5).
För dem som är födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar är det dubbelt så vanligt som bland svenskfödda personer med båda föräldrarna födda i Sverige (”överrisk” = 2). Det är 3,5 gånger vanligare att män är misstänkta för brott än kvinnor.
För brottstyper som misshandel och grov misshandel var överrisken 1,8 och 3,0 bland ”invandrares barn” 5 respektive utrikes födda, medan vad gäller dödligt våld och försök till mord och dråp var motsvarande siffror 2,6 respektive 4,2. Beträffande sexualbrotten våldtäkt/försök till våldtäkt var överrisken 1,8 respektive 5,0.
Brottsutvecklingen
Det totala antalet anmälda brott till polis, tull och åklagare har ökat kraftigt sedan år 1950, vilket är det år då man började föra nationell brottsstatistik i Sverige. Att den anmälda brottsligheten ökat betyder däremot inte självklart att den faktiska brottsligheten har ökat – även om många olika undersökningar och studier pekar mot att den faktiska brottsligheten för många typer av brott har ökat.
År 1970 anmäldes drygt 656 000 brott och år 1980 var antalet anmälda brott uppe i cirka 928 000. År 2007 anmäldes nästan 1,3 miljoner brott till polis, tull eller åklagare.
Antalet anmälda misshandelsbrott har, med några undantag, ökat kontinuerligt sedan början av 1980-talet. Det dödliga våldet har däremot inte ökat sedan år 1975 (vilket till viss del kan tänkas bero på förbättrad akutsjukvård, det vill säga att andelen våldsutsatta i högre grad kan räddas till livet).
Antalet fullbordade våldtäkter som anmäls till polisen har ökat kraftigt och mer än tredubblats under de senaste två decennierna. 6 År 2004 anmäldes 2 261 fullbordade våldtäkter. Av antalet anmälningar utgjorde överfallsvåldtäkter 12 procent, medan våldtäkter med fler än en gärningsman utgjorde 11 procent av våldtäkterna i kartläggningen. 7
I drygt var femte överfallsvåldtäkt förekom fler än en gärningsman. Våldsanvändningen är omfattande. Åtminstone 38 procent av offren har utsatts för grovt eller mycket grovt våld. I minst 15 procent av överfallsvåldtäkterna har offret hotats med vapen eller annat tillhygge.
Enligt våldsforskaren Ragnhild Björnebekk vid Polishögskolan i Oslo är överfallsvåldtäkter ofta planerade, även om idén kan förverkligas på en impuls, och personer som våldtar har en cynisk hållning till kvinnor.
De ser våldtäkten som något spännande och uppfattar den inte i förhållande till sig själva. Hon menar att våldspornografiskt material, som är lättillgängligt på internet, bidrar till att förstärka denna cyniska hållning. Enligt Ragnhild Björnebekk härrör gruppvåldtäkter från krigssituationer men har överförts till det civila samhället. 8
De allra flesta ej brottsmisstänkta
Det finns en fara i att presentera den här typen av statistik, eftersom uppgifterna riskerar att förstärka ett vi-och-dom-tänkande. Det är därför oerhört viktigt att understryka – vilket också poängteras i rapporten – att de allra flesta i de studerade grupperna, oavsett etnisk bakgrund, inte varit misstänkta för något brott alls under den studerade femårsperioden (1997-2001). 9
Andelen av de utrikes födda, som varit misstänkta för ett sexualbrott under perioden uppgick till mindre än en 0,5 procent och andelen misstänkta för våldtäkt och försök till våldtäkt var mindre än 0,3 procent. Majoriteten – närmare 60 procent – av de nästan 1 520 000 brotten under perioden kan hänföras till personer födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar.
Tänkbara slutsatser
Sverigedemokraterna vinner terräng i opinionsundersökningarna. Om Sverigedemokraterna lyckas ta sig in i riksdagen skulle det innebära en olycklig utveckling för Sverige.
Indelningen i ”vi och dom” skulle förstärkas och stora grupper av de ”nya svenskarna” skulle med all säkerhet få det svårare. Även för samhället som helhet inklusive ”de gamla svenskarna” skulle nackdelarna av en ökad polarisering så småningom bli alltmer uppenbar.
För att undvika en sådan utveckling måste debattklimatet kring invandring och integration nyanseras. De demokratiska partierna i riksdagen måste tydliggöra den tillgång som ”de nya svenskarna” utgör. Man bör återkommande betona det faktum att de allra flesta invandrare är laglydiga, fredligt sinnade och lojala mot Sverige och det demokratiska systemet.
Samtidigt kan riksdagspartierna inte blunda inför de problem som trots allt finns. Det klassiska uttrycket ”vi bör ta hand om dem som redan är här” är inte helt utan relevans i sammanhanget.
En av utgångspunkterna i detta debattinlägg är att ett samhälle är summan av dess individer. Utan en ansvarstagande politik på detta område riskerar Sverige omfattande och växande framtida inre spänningar.
Sverige har gjort fantastiska insatser för stora grupper människor på flykt undan krig och förföljelse. Ett fortsatt stort mottagande av människor från krigsdrabbade länder – av vilka många av förklarliga skäl bär på stor smärta och i en del fall också har en väsentligt annorlunda syn på frågor som demokrati och jämställdhet, med mera – kan emellertid inte reservationslöst rättfärdigas i all evighet och i alla lägen.
Noter:
1) Antalet människor som har beviljats uppehållstillstånd i Sverige mellan 1980 och 2006 uppgår till totalt 1 004 451. (Källa: Migrationsverket, tillståndsstatistik.)
2) Av de asylsökande 1984-2006 kom 35 % från det forna Jugoslavien, 12 % från Irak och 4 % från Somalia och 8 % från Iran. (Källa: Rikspolisstyrelsen (RPS) 1984–juni 1987. Migrationsverket juli 1987–2001.)
3) Enligt Brottsförebyggande rådets bedömning kan felkällor (genom ”selektion”) enbart förklara en mindre del av de skillnader som kan finnas mellan olika etniska grupper när det gäller registrerad brottlighet (se s. 23 i Brottsförebyggande rådets rapport 2005:17).
4) I rapporten presenteras resultaten från Brottsförebyggande rådets studie av i vilken utsträckning personer med utländsk bakgrund varit registrerade som misstänkta för brott under brottsperioden 1997–2001.
5) Svenskfödda med minst en utrikes född förälder.
6) Se Brottsförebyggande rådets rapport 2005:7, Våldtäkt, En kartläggning av polisanmälda våldtäkter.
7) Brottsförebyggande rådets rapport 2005:7. Av de undersökta våldtäktsfallen förekom två gärningsmän i 61 procent av fallen, tre gärningsmän i 25 procent av fallen och fyra gärningsmän i 6 procent av fallen. I resterande 8 procent av fallen har våldtäkterna begåtts av fem eller fler gärningsmän.
8) Källa: Dagens Nyheters nätupplaga 2007-08-14 (TT-NTB)
9) Andelen i de olika grupperna som inte varit föremål för någon som helst brottsmisstanke under den aktuella perioden varierade mellan 88 och 95 procent.
Debattören
David Mberg
Fristående debattör,
jurist och småbarnspappa.
David Mberg