Yttrandefriheten i kläm av hetslagen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-08-29
Mattias Svensson: Lagen om hets mot folkgrupp fungerar inte som tänkt
En mobb på ett hundratal personer försökte i somras komma åt en man i Nyköping som klagat på att de samma morgon fört oväsen. Några i mobben var enligt uppgifter till polisen beväpnade med kniv. Den svenska rättsapparaten har ställt sig på mobbens sida, och åtalar mannen som på sin Facebooksida skrev att ”Det är inte normalt att vakna till en åsna som har ont i magen”. Oväsendet han irriterade sig på var nämligen en morgonbön. Åklagaren har därför bedömt hans kommentar som hets mot folkgrupp. Straffet kan bli fängelse i upp till två år.
Det är bara det senaste i raden av märkliga rättsfall som följt av lagen om hets mot folkgrupp. En man i Umeå åtalas för att ha burit en satirisk t-shirt med Adolf Hitler på sin arbetsplats. En man i Karlskrona fälls för en Facebookkommentar om islam och våldtäkter, bland annat med motiveringen att han inte underbyggt sitt resonemang med etablerad forskning eller religiösa källor. Här om veckan gjorde polisen razzia mot ett galleri i Malmö där gatukonstnären Dan Park ställt ut provocerande tavlor, som förvisso ofta har grovt rasistiska och osmakliga motiv. Att gå långt över gränsen har varit ett signum för Park som även hyllat den så kallade Gryningspyromanen, en mängd kända mördare och därtill gjort en kaffemugg där österrikaren Josef Fritzl kallas ”världens bästa pappa”.
Lagen om hets mot folkgrupp förbjuder uttalanden och andra meddelanden som sprids där någon hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupper eller liknande grupper och anspelar på ras, hudfärg, nationellt ursprung, etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning. Avsikten var från början att stoppa rasistiska trakasserier, och även skydda andra utsatta grupper. Men formuleringen ”uttrycker missaktning för” har genom allt vidare tolkningar hamnar i konflikt med vad som normalt gäller i ett rättssamhälle med grundlagsfäst yttrandefrihet.
Fälls mannen i Nyköping för sin kommentar om böneutrop som åsneskrin har Sverige i praktiken återinfört den gamla hädelseparagrafen. Då har vi nog sett Monty Pythons religionskritiska ”Life of Brian” för sista gången.
Fördomar och nedsättande omdömen är förstås inte skyddsvärda på samma sätt som religionskritik, men är det verkligen en polissak om en person uttrycker sig burdust och fördomsfullt mot vissa grupper i samhället? Här kommer vi till den praktiska tillämpningen av hetslagen. Förra året gjorde Jan Tullberg i Tidskrift för politisk filosofi (nr 1 2013) en genomgång av domarna. Hans slutsats: ”Min bedömning efter en genomgång av en rad fall är att inte en enda dom är angelägen; man dömer marginella grupper för diskutabla överträdelser”. Någon har tryckt om en förbjuden skrift från 1936, andra har skickat brev till någon lokalpolitiker eller lagt ut flygblad på en skola.
Lagen om hets mot folkgrupp fyller alltså inget praktiskt syfte. Den skyddar inte mot hotfulla rörelser och personer. Och den kommer till ett högt pris. Dels genom att godtyckligt straffa (och därmed ge uppmärksamhet åt) perifera företeelser och personer; skinnskallar som heilar på en konsert, någon apart konstnär och något troll i kommentarsfält i sociala medier. Dels genom att med sin nuvarande tolkning inskränka konst, satir, åsikter och missnöjesyttringar. Sådant som i ett civiliserat och tolerant samhälle omfattas av yttrandefriheten.
Att knivbeväpnade kränkta män går fria, men den som uttryckt sig vanvördigt om deras religion på Facebook åtalas och riskerar fängelse, borde innebära slutet för hetslagen i sin nuvarande form.
Mattias Svensson