Vi unga döva vill också ha ett jobb

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2014-06-26

DEBATTÖREN: Medan regeringen förhalar frågan om arbetslivstolkning mister unga döva personer möjligheter.

Jobb är vägen till delaktighet, självförsörjning och självständighet. Ungdomsarbetslöshet är en politiskt het fråga - men våra unga medlemmar möts av kalla handen när de tar sina första steg in på arbetsmarknaden. Vi döva arbetstagare tvingas först registrera oss på Arbetsförmedlingen, även om vi redan har ett jobb, och skriva under på att vi har nedsatt arbetsförmåga för att få tillgång till arbetshjälpmedel på arbetsplatsen och begränsade medel till tolkning för kompetensutveckling och fortbildning. Det är en kränkande procedur.

I dag har ansvarsfrågan för arbetslivstolkning blivit alltför oklar och bidrar till ännu mer diskriminering i arbetslivet för döva. Tolktjänst har tidigare utretts, och vi betonar fortfarande att det offentliga ska stå för arbetslivstolkning. Ännu i dag förhalar regeringen frågan. Nu pågår det en intern utredning på Socialdepartementet. Vi vill ha klartecken! Under tiden som vi väntar mister unga döva personer möjligheter.

Vi tycker att det vore alltför tungt att lägga belastningen på arbetsgivarna att ha ansvar för arbetslivstolkning vid både arbete och tillfälligt arbete såsom sommarjobb och praktik. Det är dags att det offentliga tar ansvar och underlätta för unga döva personer att komma in på arbetsmarknaden och göra karriär.

Vi ser ett problem där döva personer inte alltid får arbete motsvarande sin utbildning eller släpps in på högre positioner, vilket forskning bekräftar. En orsak kan vara att arbetslivstolkning är alltför dyrt, en annan orsak kan vara ren diskriminering. Ett påtagligt exempel är Specialpedagogiska skolmyndigheten, som till en del riktar sig till döva och hörselskadade barn, men inte har döva personer på högre positioner inom den egna myndigheten. En sådan myndighet borde vara representativ men är inte det och det är bara ett exempel av många fler. 

Vi slår fast att stora delar av problemen beror på att det är ett systemfel som befäster strukturell diskriminering som vi inte ensamma kan eliminera utan en politisk vilja som vill inkludera alla på lika villkor i den svenska arbetsmarknaden.

En lösning skulle vara att problemen tas upp på den politiska dagordningen och att man använder sig av vår sakkunskap i frågor som berör oss. Enklare uttryckt: ingenting om oss utan oss! Att använda sig av vår sakkunskap skapar långsiktiga och effektiva politiska beslut.

Vi kan bara konstatera att regeringen under sina åtta år inte har gjort något som märkbart flyttat fram våra positioner på arbetsmarknaden trots sin politiska arbetslinje. Frågan är nu om oppositionen vågar anta utmaningen.

Mia Modig

Sveriges Dövas Ungdomsförbund