Jag skäms över hur ojämlik skolan blivit
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2014-06-13 | Publicerad 2014-06-12
ANA UDOVIC: Det vi ser i dag är ett korrumperat skolsystem, och förlorarna är de unga
De ser glada ut, studenterna som rusar ut från gymnasieskolorna med mössan på. Låt oss hoppas att de fortsätter vara det. Låt oss hoppas att de råkade gå på en skola som faktiskt kunde ge dem de kunskaper de behöver för att fortsätta vägen in i vuxenlivet. Låt oss hoppas att de inte tillhör dem som råkat ut för betygsinflationen: som fått finfina betyg, men som tack vare vårt nuvarande skolsystem ingenting betyder. Betygen i vårt land har nämligen blivit ett slags lotteri. Mer eller mindre nogräknade skolor tvingar lärarna att sätta höga betyg eftersom det annars blir dålig reklam: Då verkar inte skolan ”leverera” – och då får man inte de ”kunder” man behöver, alltså elever. Och ju färre elever desto mindre pengar. Vi har ett system där föräldrar gaddar sig samman med sina barn mot de lärare som inte vill ställa upp på att utdela fantasibetyg, detta trots att vi vet att barn lär sig allra mest om lärare och föräldrar samarbetar.
Det vi ser i dag är ett korrumperat skolsystem, och förlorarna är de unga. De som hade gått tolv år i skola men råkade välja fel skola och därför inte fått kunskaper för att klara av att läsa på högskolan, trots att det ser ut så på pappret.
Lärare på högskolor och universitet berättar hur de i 20 år sett hur kunskaperna eroderar samtidigt som betygen går upp. Värst av allt är att kunskapsluckorna inte heller går att hämta igen. Vad de som inte klarar högre studier saknar är nämligen språket – och nu talar vi om personer som har svenska som modersmål. De kan ha fått bra betyg i svenska och ändå sakna ordförståelse och förmåga att läsa och ta ut det viktiga i facklitteratur. De kan alltså inte förändra sina grundförutsättningar, för de har förlorat så mycket längs vägen att det tar år att hämta igen.
Vi kan ifrågasätta PISA-undersökningar och hur de genomförs, vi kan säga ”på min sons/dotters skola funkar det” – men hur ska vi bortförklara att det som på 1990-talet var B-kurs i litteraturvetenskap i dag är en D-kurs? Hur ska vi förklara att när det är som värst, underkänns 40 procent av alla som går A-kursen i historia? Hur ska vi bortförklara att lärare på universitetet har börjat svartlista vissa gymnasieskolor, eftersom de märker att elever som gått på skolorna har på tok för höga betyg, som inte alls motsvarar deras kunskaper? Hur ska vi förklara att studenter kan ägna timmar åt att argumentera för att de inte ska behöva läsa mer än sammanfattningar eller gamla svar på tentafrågor – trots att kunskaperna de får på högskolan är grundläggande för den framtida yrkesutövningen?
Vi vill gärna hitta bortförklaringar och goda exempel på att skolan fungerar. Visst finns det fungerande, bra skolor och elever som fått bra betyg för att de ansträngt sig. Men då undrar jag – hur känns det att ha valt rätt i lotteriet, när det samtidigt fanns många som valde fel? Känns det bra? Vore det inte mer tillfredsställande att känna att alla har samma chans, och att det inte är ett lotteri att ha fått en grundläggande utbildning?
Jag skäms över att vara vuxen. Jag skäms för jag inser att vi som är äldre är de som varit med och format samhället som det ser ut i dag. Vi har sett hur representanter från alla de stora partierna sakta men säkert monterat ner ett fungerande, bra skolsystem. För att spara pengar. Vi har offrat dem.
Men mest av allt borde de skämmas som haft makten medan allt detta skett, som har genomfört så omfattande förändringar av skolan att den inte längre är likvärdig, att de betyg eleverna fått inte motsvarar deras kunskaper. Många faktorer spelar in – men en stor faktor är att politiken från början lägger sig i och genomför ständiga förändringar. Hindrar kontinuiteten.
Jag anser att politikerna fått underkänt i sin hantering av skolan de senaste 20 åren. Ni klarar inte detta. Ni måste sluta göra partipolitik av skolan, partierna måste samarbeta och rädda skolan och ge tillbaka statusen till lärarna. Svenska skolan måste bli likvärdig igen. För våra barns skull. Då pratar jag om alla barn.
Ana Udovic