SR:s gudstjänster är inte opartiska

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2014-06-03

Svenska kyrkan skildes från staten för 14 år sedan och allt färre svenskar har en relation till Gud. Ändå fortsätter våra gemensamma medier SVT och SR att sända kristna gudstjänster vecka efter vecka. Att fortsätta missionera i ett forum som betalas av samtliga skattebetalare känns ålderdomligt. Fler än hälften av svenskarna tror inte på någon gudomlighet alls; varför ska de tvingas betala för propagandan?

Söndagen den 25 maj ägnade public service-tv 43 minuter åt en gudstjänst från S:t Olai kyrka i Norrköping. Barnkör och predikan om bön stod på agendan. Samma dag sände public service-radio en 57 minuter lång gudstjänst från Sjukhuskyrkan i Umeå, och varje morgon sänder P1 en morgonandakt där diverse präster får tala direkt till lyssnarna i cirka 6 minuter. ”Du får styrka åt din start på dagen. I programmet hörs den aktuella tidens bibeltext läsas upp och till det spelas passande musik.” Så fint.

Men Sverige är ett icketroende land. Bara 29 procent av svenskarna anser sig vara religiösa, enligt en Gallup-undersökning från 2012. 50 procent är icke-religiösa, 8 procent övertygade ateister och 12 procent är osäkra eller vill inte svara på frågan.

Att många fortfarande är medlemmar i Svenska kyrkan har sannolikt att göra med annat än gudstro. Kanske tradition. Kanske support av kulturarvet.

När jag föddes 1973 var 95,2 procent av svenskarna medlemmar, och när gudstjänsten började sändas i Sveriges radio 1925 var det en del av människors liv. Men 2013 var det bara 65,9 procent som betalade sin avgift och andelen sjunker stabilt, år för år. Bara ett par procent av svenskarna är aktiva kyrkobesökare. Och numera är drygt 100 000 muslimer, och många buddhister och hinduer eller ”new age”.

Sveriges Radios menar att religiösa program ska finnas i utbudet eftersom religiös mångfald och andlighet spelar stor roll i många människors vardagsliv. Men är det sant? Förra året vigdes 17 000 par i kyrkan, vilket är en halvering sedan 1970. Andlighet söks på yogamattor och i kärleksrelationer. Inte hos Herren.

Visserligen lyssnar nära 200 000 människor till Gudstjänsten i P1 på söndagarna, och Sveriges radio menar att man i Morgonandakten även ger tid åt muslimska och judiska röster, men det är oväsentligt. Programmen saknar kritisk granskning och är en fri reklamplats för de gudstroende. 

Radiotjänst tvingar alla som har en mottagare för att titta på tv att betala licens. Det är alltså långt ifrån frivilligt. 2014 fick SR, SVT och UR cirka 7,5 miljarder kronor, varav sju miljarder via licenser. Ändå fylls dessa medier med propaganda vi inte bett om.

SVT ska vara opartiskt och sakligt. Verksamheten ska bedrivas ”självständigt i förhållande till politiska, kommersiella och andra intressen i samhället.” Det är därför obegripligt att de fortsätter sända religiösa budskap rätt ut i kanalerna till svenskar som i huvudsak är ateister eller agnostiker. Gud kan väl betala för reklamplats, precis som andra opinionsbildare. Eller använda sina mer andliga kanaler. Han finns ju överallt sägs det, så varför ha en särskild sändningstid på TV?

Carolin Dahlman