Journalistens jobb måste bli säkrare
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-05-02
Debattörerna: Vi bjuder in branschen till diskussion om farliga uppdrag
Det har hänt och det kommer att hända igen. En journalist kommer att slitas ur sitt fordon, förses med ögonbindel, föras till en hemlig plats och hållas fången. Andra kommer att trampas ner av en uppretad folkmassa. En del kommer att få splitter i benet efter en granatattack och förblöda. Ytterligare ett par kommer att förhöras och fängslas för att ha skrivit kritiskt om länder, andra dömas för att ha intervjuat grupper stämplade som terrorister.
Det är jaktsäsong på journalister.
Snaran dras åt kring journalistiken.
Internationella konventioner som tidigare skyddat journalister i kris och krig har förlorat i respekt och vi har själva blivit måltavlor. En del pressfrihetsorganisationer talar om en perfekt storm: Fler röriga konflikter, sämre resurser hos medieföretagen, fler frilansare och en insikt hos de stridande parterna att våld mot journalister fungerar.
Genom att döda budbäraren kan man tysta budskapet.
Situationen är inte helt ny – sedan journalisten Mr Kellog red med General Custer till slaget vid Little Big Horn har journalister dött i tjänst – men som många konstaterat under året behöver branschen samla sig till en diskussion om farliga uppdrag.
Det behövs. I FN-organet Unescos rapport World Trends in Freedom of Expression and Media Development, som togs fram på svenskt initiativ och som lanserades i Stockholm den 25 mars i år, konstateras att 430 journalister dödats mellan 2007 och 2012. Samtliga mord fördömdes av Unescos generaldirektör, vilket är viktigt både för att synliggöra och markera.
Sverige stödjer många insatser för ökad press- och yttrandefrihet i världen men det som vi upplever saknas i Sverige är en diskussion om kunskaps- och erfarenhetsutbyte. Vi vill se fler praktiska övningar för journalister. Erfarenhetsutbyte. Analyser.
Frågorna är brännande. Hur fortsätter vi att rapportera från Afghanistan, vilket är det bästa sättet att hedra journalisten Nils Horner? Flera redaktioner har efter hans död blåst av planerade resor till Kabul och bestämt att man inte köper in frilansmaterial.
Det är en farlig utveckling.
För vad händer med utrikesbevakningen när det blivit skottpengar på journalister?
Kan Svenska Afghanistankommittén och andra aktörer bidra med sina unika erfarenheter och ordna ett seminarium om detta för frilansare vore det välkommet.
Vi måste stå bättre rustade för den nya verkligheten på fältet och då är det kunskap, kontakter och träning som räddar liv. Mycket görs redan, både nationellt och internationellt. I USA och England har frilansarna i ett decennium brottats med den här problematiken och där ligger man långt före i säkerhetsarbetet. FN har antagit handlingsplanen United Nations Plan of Action on the Safety of Journalists and the Issue of Impunity som FN-organet Unesco går i spetsen för i och med sitt unika mandat att driva frågor om press- och yttrandefrihet samt journalisters säkerhet i FN. Handlingsplanen genomförs nu i Nepal, Pakistan, Sydsudan och Irak. Vi vill lyfta frågorna även här, i Sverige. I samband med pressfrihetsdagen i dag bjuder vi in till en framtida branschdiskussion genom att lansera ett antal förslag – se på www.unesco.se.
Se det som ”food for thought” och kom gärna med synpunkter. Det är idéer. Testballonger. Inget färdigt programförslag.
Martin Schibbye
Mats Djurberg
Birgitta Ohlsson
Jan Helin