Nej, våldtäkterna på färjor är inte vårt fel
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-04-09
Debattören: Tallink-direktörens uttalande avslöjar en utbredd kvinnosyn
"Kvinnor behöver tänka på hur mycket de dricker" säger Tallink Siljas personaldirektör Vahur Ausmees i intervju i TV4:s Kalla Fakta, och påstår samtidigt att de ökade våldtäkterna på fyllefärjorna är kvinnornas fel.
Om de bara dricker lite mindre och tänker på hur de beter sig så kommer allt att lösa sig.
Att våldtäkter beror på att Tallink Silja misslyckats med att säkerställa en trygg miljö för kvinnor på sina färjor ignorerar han, och problemet kommer således att kvarstå.
Jag har ett förslag till personaldirektör Vahus: be männen tänka på hur mycket de dricker istället. Be männen tänka på var gränsen går. Våldtäkterna på färjorna har nämligen en sak gemensamt och det är att förövaren är en man och vi måste börja ta det på allvar.
Varhus uttalande avslöjar en kvinnosyn som är återkommande i vår kultur. Kvinnan ansvarar för mannens sexualitet och hon bär ensamt ansvar (och då skuld) för det som drabbar henne.
Bär inte korta kjolar, gå inte hem med okända killar, var inte full och skyll dig själv om du blir våldtagen. Men fan ta dig om du påstår att alla män är potentiella våldtäktsmän.
Att vara kvinna är dock att alltid vara ett villebråd.
Det innebär att vi alltid måste vara beredda, för rätt som det är så har vi en hand på rumpan, ett par ögon ner i urringningen eller en ovälkommen kroppsrecension.
Vi uppmuntras ofta att tåla det, att ta det som en komplimang, att helt enkelt inte förvänta oss att bli bemötta med respekt. Risken att bli utsatt för ett övergrepp är ett konstant närvarande faktum och våldtäkt ses sällan som just våldtäkt.
Att uppmana kvinnor att anpassa sig efter vissa mäns oförmåga att se kvinnor som jämlikar är dömt att misslyckas för det finns inget sätt för oss att vara säkra på.
Män våldtar oss oavsett om vi är fulla eller nyktra. Oavsett hur vi klär oss. Oavsett om vi flirtar eller avvisar. Oavsett om vi befinner oss i hemmets trygga vrå, i parken eller i en hytt på Finlandsbåten.
Det enda sättet för en kvinna att minska risken att bli våldtagen är att aldrig umgås med män och då kanske vi hellre bör porta alla män från det offentliga rummet än säga åt kvinnor hur de ska dricka.
Budskapet är dock glasklart: Mannen är ett djur som styrs av sina lustar. Som inte klarar av att kontrollera sina handlingar om han blir kåt.
Boys will be boys. Det ska man inte belasta dem för.
Istället talar vi om för kvinnorna hur de ska undvika dessa lättprovocerade rovdjur och väljer kvinnorna att sänka garden så kan vad som helst hända.
"Man vet var det kan leda" som Vahur uttryckte det.
På så vis sätter man skuld och ansvar på den som utsätts för orätt, istället för på förövaren där den faktiskt hör hemma. Dessutom osynliggör man samtidigt vad våldtäkter faktiskt beror på; män med usel kvinnosyn och en förstående våldtäktskultur som håller dem om ryggen när den bortförklarar och försvarar våldtäkter med biologi och drifter.
Männen förstår inte nej. Männen förstår inte att hon inte vill. Männen kan inte hålla sig. Och så vidare.
En ganska trist och unken manssyn som säger att mannen inte kan ta ansvar för sig själv. Och så länge vi upprätthåller den föreställningen så kommer vi bara kunna ägna oss åt att försöka lappa ihop när skadan skett istället för att ta problemet på allvar och motverka från grunden.
Natashja Psomas Blomberg