Erkänn oss resande som ett eget folk
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2014-04-07 | Publicerad 2014-04-04
Debattörerna: Fel att som i regeringens vitbok slå ihop oss mer romerna
För nästan två veckor sen presenterades vitboken om hur romer och resande har behandlats av svenska myndigheter under de senaste hundra åren.
Romsk kultur framfördes på romani chib, romernas språk. Ledande romer talade om en nystart.
Men relevanta företrädare för landets över 50 000 resande saknades i stort. Vi valde att inte delta. Detta då vi inte ville delta i en ceremoni som inte erkänner oss som ett eget folk. Hade vi deltagit hade vi legitimerat integrationsminister Erik Ullenhags inställning att resande är romer, trots att vi har ett eget språk, en egen kultur, en egen historia och trots att vi själva inte definierar oss som romer.
Genom denna inställning fortsätter Erik Ullenhag svensk överhets övergrepp på oss som minoritet. Han förnekar vår existens.
De första resande kom till det som i dag kallas Sverige i slutet på 1300-talet. Då var Sverige inte en definierad stat. Många av oss har helt assimilerats, många av oss vet inte ens om att de är resande. På andra håll gör rasism och diskriminering att vi ständigt påminns om vilka vi är.
På 500-600 år hinner mycket hända med ett folk. Språk, kultur, religion, sätt att umgås, leva, se på världen förändras. Det var sådana förändringar i de resandes sätt att leva som gjorde att vi blev särskilt utsatta för den svenska statens rasism.
Det var resandefolket som drabbades extremt hårt av statens tvångsomhändertaganden av barn.
Det var resandefolket som drabbades särskilt hårt av tvångssteriliseringar. Anledningen till att vi drabbades hårdare än romerna var att vi var bofasta. Myndigheter fick tag på oss.
Det var också anledningen till att det var resande som drabbades av det som måste liknas vid en pogrom i Jönköping 1948.
Ingen skulle komma på tanken att i en nordisk historieskrivning kalla norrmän för svenskar eller danskar för norrmän, trots att vi har en gemensam historia, språk som liknar varandra, liknade kultur och känner en samhörighet. Men i en vitbok om den svenska statens historiska förtryck av två minoriteter går det utmärkt att klumpa samman dem till en: romer.
Svenska myndigheter förtrycker inte längre öppet. Men det finns olika sätt att förtrycka på. Ett av de allra mest effektiva sätten är att osynliggöra. Genom vitboken och genom Erik Ullenhags inställning osynliggörs de resande. Om man inte syns så finns man inte.
Då vi varit utsatta för diskriminering och förtryck under århundraden har det hos många av oss utvecklats en stark skepsis mot staten och dess myndigheter. Genom att så många av oss själva varit, eller har föräldrar eller släktingar, som omhändertagits, tvångssteriliserats, fängslats, jagats har det skapat grogrunden för ett dåligt psykiskt mående. Det sociala arvet och vårt kollektiva minne gör att vi som folk dras med olika problem men de ser helt olika ut de problem romerna har.
Vi kan språket, vi vet hur samhället fungerar, vi har inga problem jämfört med andra att komma in på arbetsmarknaden. Vi bor inte sämre än andra. Det vi dras med är en kulturell rotlöshet och kollektiva minnen som behöver bearbetas.
Ledande romer talar om en nystart. För resandefolket kan vitboken bli spiken i kistan. På vårt språk, vår kultur och vår identitet. För oss påbörjas nu en kamp med målet att bli accepterad som en egen nationell minoritet med de rättigheter som detta för med sig.
Rolf Karlsson
Peter Lindberg
Britt-Inger Lundqvist
(Jim Rickard Hartman, som också stod som undertecknare tidigare, står ej bakom texten.)