Antisemitismen växer – varför är det så tyst?

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2014-01-27

Willy Silberstein: Jag bjuder nu in drottningen och statsministern att delta i kampen

När vi nu skriver 27 januari – minnesdagen för befrielsen av Auschwitz – är det dags att med sorg konstatera: Sverige har börjat vänja sig vid rasism. Jag tänker på judehat, jag tänker på hat mot muslimer, romer och andra utsatta.

Jag är själv jude.

När jag växte upp upplevde jag i stort sett inga fördomar. Förmodligen låg kriget och Förintelsen för nära i tiden.

Men detta har ändrats. Och det som smärtar så djupt är att det är för mycket axelryckningar och för lite vrede inför det som händer. Visst, det kommer en och annan kommentar, ett fåtal politiker reagerar. Men att inte frågan ligger högt upp på agendan när det gått så långt att judar i Sverige lämnar sin hemstad för att judehatet är så stort gör mig besviken och oroad.

Nyligen redovisade European Union Agency of Fundamental Rights en stor undersökning bland judar i en rad länder.

På vår kontinent, så hårt drabbad av antisemitism, säger nu tre judar av fyra att de upplever att judehatet har blivit värre under de senaste fem åren.

22 procent undviker att besöka judiska platser eller att bära den judiska kippan på huvudet eller andra symboler som visar att de är judar, enligt rapporten.

Men i Sverige är läget, enligt samma undersökning, betydligt dystrare. I Sverige är 49 procent rädda att visa att de är judar. 70 år efter Auschwitz. Vaccineringen från dödslägren blev inte långvarig.

Och, återigen, det är så tyst kring detta i vårt land. Var finns indignationen, upprördheten?

En utblick visar att utvecklingen här hemma är en del i en internationell process.

I Frankrike får den så kallade komikern Dieudonne stöd i opinionen. Han driver med Förintelsen. Han har infört en armrörelse som starkt liknar Hitlerhälsningen och - som spridit sig till många som använder gesten.

Vid polska Center for Research on Prejudice vid Warszawas universitet presenterades nyligen en undersökning som visar att nästan var fjärde tillfrågad polack tror på den gamla antisemitiska myten att judar använder blod när de bakar osyrat bröd. Och en majoritet instämmer i påståendet att judar deltar i en konspiration som syftar till att dominera världens banker och media.

Även i Sverige lever liknande fördomar, vilket senast syntes då en talesman vid Örebro moské spred just myten om att judar använder blod vid bakning, den användes när Israels tidigare premiärminister Ariel Sharon dog.

I Grekland finns i parlamentet ett parti som förnekar Förintelsen och till och med misstänks vara inblandat i mord på oliktänkande.

I Ungern verkar partiet Jobbik. En företrädare för partiet föreslog för en tid sedan att judar i regeringen och parlamentet borde föras in i särskilda register eftersom de utgjorde en nationell säkerhetsrisk.

Det var på en ungersk lista som min mamma och hela hennes familj fördes upp, en lista med resenärer till förintelselägren.

I dag, denna viktiga dag 27 januari, efterlyser jag eftertanke och mer engagemang.

Jag vill se fler makthavare i vårt land ta del i kampen.

Jag inbjuder härmed statsminister Fredrik Reinfeldt och drottning Silvia – två viktiga symboler för vårt land - att komma till en kippavandring i Malmö. Där behövs mycket solidaritet. Judar flyr från Malmö, de vågar inte bo kvar, för att de är judar.

I Malmö utsätts rabbinen systematiskt för fysiskt våld bara för att han är jude.

Vårt land förtjänar bättre. Det minns vi lite extra mycket i dag, 69 år efter öppnandet av grindarna till helvetet på jorden.

Willy Silberstein