Feminismen är bredare och mer levande än någonsin
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2014-01-16
Inti Chavez Perez: Det märks att Belinda Olsson inte hängt med i Sveriges mest vitala politiska rörelse
För 15 år sedan läste jag boken Fittstim och livet blev sig inte likt mer. 18 unga kvinnor markerade att de inte var beredda att ta mer skit. Det lockade mig att gå in i den feministiska rörelsen. En rörelse som befann sig i snabb förändring.
Jag tillhör generationen efter 90-talsfeminismen. Vi 00-talsfeminister pratade ofta om ett ord vi kallade ”queer”. Queer översätts till svenska som ”konstig”. Vi krävde vår rätt att få vara konstiga. Vi ville få välja kön och sexualitet på ett oändligt smörgåsbord. Vi ville få ändra oss hur ofta vi ville. Aldrig skulle vi begränsas av våra kroppar eller av samhällets regler. De lite äldre feministerna, som pratade om praktiska saker som dagis, förstod vi oss inte riktigt på. I ärlighetens namn tyckte vi att de var dammiga. En dom som jag i backspegeln inser var orättvis.
Sedan dess har en ny generation feminister tagit plats. 10-talets feminism präglas av unga som är uppvuxna i förort. Deras erfarenheter av att vara arbetarklass, att ha invandrarbakgrund och av att ha mött sexism på många olika platser gör att feminismen blivit bredare än någonsin. 10-talets feminister anklagar det gamla gardet för att vara för homogent vitt och vara fast i sin medelklass-värld. Visst svider det ibland. Men så är det när människor lever passionerat i politiken.
Varje ny generation har tagit in sina egna upplevelser i feminismen. På så sätt förändras feminismen ständigt. Därför gäller det att hänga med; läsa bloggar, läsa rapporter och prata med de unga om vad de tänker på. Annars går det fort att bli mossig i Sveriges mest vitala politiska rörelse.
Tyvärr har Belinda Olsson inte hängt med. Det märks tydligt när hon önskar mer kritik av feminismen. Som om den inte redan funnits. Som om inte de senaste 15 åren varit full av debatter och motstånd. Den feministiska rörelsen har gång på gång fått ompröva sina ståndpunkter och ändra sina prioriteringar. Knappt hinner krutröken blåsa bort innan nästa feministiska strid tar plats. För en utomstående kan det verka grymt. Men det gör att vi håller oss skärpta. Det är nyttigt för den feministiska rörelsen.
Medan Belinda Olsson var upptagen med att tutt-mobba Linda Rosing gjordes politik i föreningar, i salonger och på gator och torg. Nya tankar tänktes. Nya röster höjdes. Och ett samhälle med ökande utanförskap ställde nya utmaningar.
Belinda Olsson pratar tryggt från sin mediala högborg om att göra upp med livsstilsfeminism. Som exempel tar hon upp könsneutrala omklädningsrum i skolor. Hon menar ett omklädningsrum på Södra Latin i Södermalm. Där kan transpersoner klä om utan att riskera att utsättas för märkliga blickar eller kommentarer från andra elever. Könsneutrala omklädningsrum är ingen liten Södermalms-fråga. Det handlar om att elever i våra skolor ska kunna byta om tryggt. De ska inte behöva förpassas till en trång och stinkande toalett för att byta om. Transpersoner förtjänar bättre. Det är en politisk fråga. Men Belinda Olsson kan inte se detta. Hon har helt missat hur modiga transpersoner krävt sin plats i den feministiska rörelsen de senaste tio åren. Hur de med sina starka röster lyckats ändra hur vi feminister tänker kring kön.
Belinda Olsson gör en tolkning som säkert hade kunnat passera på 90-talet, men inte idag.
Välkommen tillbaka till vår stormiga rörelse, Belinda Olsson. Feminismen är bredare och mer levande än någonsin.
Inti Chavez Perez
Redaktör för antologin Pittstim som kom år 2008.