FRA–lagen kuppades igenom för USA:s skull

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2013-12-11 | Publicerad 2013-12-09

Peter Sunde Kolmisoppi: Politikerna som bytte sida belönades med ministerposter

DEBATT Året är 2008. Jag håller tal på en demonstration i Malmö. Representanter för nästan alla ungdomspartier, Jason “Timbuktu” Diakité och andra samhällsengagerade håller också tal. Vi vill stoppa den nya lagen om övervakning, den så kallade FRA-lagen. En lag som tillåter staten att övervaka all kommunikation som passerar Sveriges gränser.

Rädslor läses upp av demonstranterna. Vi har många frågetecken. Vi är oroliga. Vi känner alla att det har gått för långt. Skyltarna som folk gjort till demonstrationen är skämtsamma och ironiska. ”Stasi 2.0”, ”1984 var inte en instruktionsbok”, ”FRA: Folkets Rättigheter Avskaffas”. Vi tyckte att vissa kanske överdrev. Fast såhär i efterhand känner jag mig ändå rätt dum, det var nämligen mycket värre.

Det är sällan vi skådat en sådan mobilisering i Sverige över partigränserna, som just mot FRA-lagen. Vi hade politiskt ointresserade människor som fått nog. Vem minns inte ”Stekare mot FRA” som kom från Stureplan för att demonstrera med de politiskt aktiva? Vi kände medvind när vi förstått att några personer i alliansen skulle rösta emot och därmed fälla förslaget. Fredrik Federley (C), Annie Lööf (C), Birgitta Ohlsson (FP) och Karl Sigfrid (M). De lyssnade på vad majoriteten av befolkningen tyckte, som opinionsundersökningarna visade.

FRA hade redan åren innan införskaffat sig en superdatoranläggning. Den räknades som den femte snabbaste superdatorn i världen vid tillfället. Den skulle användas för att ta hand om all data FRA-lagen skulle ge dem möjlighet att lyssna på. En gigantisk investering för något som än så länge inte ens var lagligt. Uppenbart var det att FRA skulle få igenom sin lag.

När så de fyra från alliansen ville fälla regeringen i frågan tog det hus i helvete. De fyra blev inkallade till regeringen för att övertalas. Med hot som att inte få stå på valbar plats på partilistorna till nästa val kom riksdagsledamöterna gråtande ut från flera möten där de pressats att byta sida. Partipiskan ven. Regeringen gjorde allt för att bryta den demokrati som riksdagen faktiskt finns där för att bevara.

Faktum är och var, befolkningen var emot FRA-lagen. Riksdagen var emot FRA-lagen. Ändå gick den igenom, mot demokratins principer.

För att dessa fyra skulle kunna byta ståndpunkt utan att behöva skämmas allt för mycket, lades det fram en lista om 15 punkter som skulle förbättra rättssäkerheten med FRA. De flesta har redan brutits och nya lagändringar har gjorts som har möjliggjort för att kringgå de andra. Nu senast fick SÄPO tillgång till FRA:s spaning, en av de viktigaste frågorna som regeringen lovade inte skulle kunna få ske.

Hade vi haft tillgång till den informationen vi har idag, efter läckor från såväl Manning som Snowden, hade vi vetat mer om varför det var så viktigt för regeringen att bryta demokratin och kuppa igenom lagen. Samarbetet med NSA var såpass viktigt helt enkelt. De behövde FRA:s information för att kunna spionera på de tidigare Sovjetländerna – våra grannar helt enkelt. Rädslan för att inte tillfredsställa USA är ett återkommande problem i Sveriges politiska handlingar.

FRA-lagen är utan tvekan den mest odemokratiska lag som gått igenom i modern svensk historia. Både sättet den kuppats igenom mot folkets och dess representanters vilja, men också själva avlyssnandet av folket, för att inte tala om undanhållandet av information om varför den var så viktig. I andra länder skulle vi krävt att politikerna skulle ha avgått. I fallet om FRA har två av fyra som bytte sida istället blivit belönade med ministerposter i regeringen!

Vi sägs leva i ett informationssamhälle. Mer och mer handlar det dock om ett undanhållande-av-information-samhälle. FRA-lagen skall rivas upp och regeringen bör avgå. De arbetar nämligen inte åt folket.

Peter Sunde Kolmisoppi