Trots nedrustning finns fortfarande kärnvapen nog för att förinta Jorden
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-02-11
Gunnar Westberg, president för IPPNW:
Dags för kärnvapen-debatt också i Sveriges riksdag!
Utrikesminister Carl Bildt är medveten om att hotet om ett stort kärnvapenkrig fortfarande är en realitet. Likväl har han varit anmärkningsvärt passiv i arbetet för en kärnvapenfri värld. Uppfattningar beträffande kärnvapnens plats i den strategiska planeringen diskuteras just nu livligt. Det är dags att ta initiativ för kärnvapnens slutliga avskaffande. Kanske kommer det i riksdagens utrikesdebatt?
Fortfarande står ungefär 4 000 missiler med enorma kärnladdningar beredda för ögonblicklig avfyrning om den ryske eller amerikanske presidenten skulle ”trycka på knappen”. Det kan inte uteslutas att någon obehörig skulle kunna aktivera avskjutningen. Det räcker för att förinta den mänskliga civilisationen. Den efterföljande ”kärnvapenkrigets vinter”, som enligt nya studier fortsätter i ett decennium, skulle medföra att huvuddelen av de överlevande skulle svälta ihjäl.
Sverige drev i FN:s generalförsamling för några månader sedan en resolution som krävde att kärnvapnen skulle tas ur ”omedelbar avfyrningsberedskap”. Endast USA, Storbritannien och Frankrike röstade emot! Detta var ett utmärkt initiativ av den svenske utrikesministern men har inte alls uppmärksammats i svenska media.
Detta är dock såvitt jag kan finna det enda initiativ för att minska risken för kärnvapenkrig som utrikesminister Carl Bildt har tagit. Detta är svårförståeligt, eftersom det är allmänt känt att Carl Bildt inser att kärnvapnen kan och måste avskaffas. Kanske förbereder han ett kraftfullt initiativ inför översynskonferensen av ickespridningsavtalet, NPT, år 2010, då USA har en ny president? Vi avvaktar med spänning utrikesdebatten den 13 februari!
Medan kärnvapnen minskar i antal så ökar kärnvapnens betydelse i krigsplaneringen. Det handlar nu inte om att kärnvapnen skall avskräcka andra kärnvapenmakter från att anfall, utan kärnvapnen är avsedda att användas i krigföringen..
Det var därför en överraskning när fyra ”äldre statsmän” i USA – George Schultz, Henry Kissinger, Walter Perry och Sam Nunn – i en artikel i Wall Street Journal i januari 2007 hävdade att kärnvapnen nu har spelat ut sin roll och bör avskaffas.. Man menade att om USA insisterar på att behålla sina kärnvapen och hotar med att använda dem kan det inte undvikas att alltfler länder skaffar egna kärnvapen för att avskräcka USA. USA måste ta initiativet för att avskaffa alla kärnvapen.
Det enda realistiska hotet mot USA, nämligen kärnvapen i handen på en motståndare eller en terroristgrupp, skulle försvinna. I en kärnvapenfri värld skulle USA:s militära dominans vara total. I en ny artikel i januari i år upprepade man sina argument och man har nu fått instämmanden från ytterligare ett antal ansedda politiker som t ex Madeleine Albright och Colin Powell.
Brittiska politiker instämmer. Margret Bennet, Storbritanniens dåvarande utrikesminister, sade t ex i ett tal i Washington i juni 2007 att det är en plikt för vår generation att arbeta för en kärnvapenfri värld. Premiärminister Gordon Brown har helt nyligen uttryckt samma uppfattning, i skarp kontrast mot företrädaren Tony Blair. En kursändring är på gång!
Tvärtemot dessa politiker har en grupp f.d. överbefälhavare för NATO i ett förslag till ny strategi och nya målsättningar för NATO sagt att kärnvapnen har en stor uppgift i framtidens ”asymmetriska” krigföring. Man föreslår till exempel att kärnvapen skulle användas preventivt för att anfalla ett land som man tror är på väg att utveckla ett kärnvapenprogram. Att preventivkrig strider mot folkrätten och att användning av kärnvapen bryter mot internationell och humanitär rätt, låtsas man vara okunnig om.
Den ryske generalsstabschefen Yury Baluyevsky har enligt tidningsuppgifter gett samma besked som de f.d. NATO-befälhavarna: Ryssland är berett att använda kärnvapen, även preventivt, om Ryssland eller landets allierade är hotade. Detta skulle innebära en radikal förändring i de ryska strategiska doktrinerna. Det finns anledning att ställa tydliga frågor till President Putin.
Även ett ”begränsat” kärnvapenkrig skulle kunna få globala följder med flerfaldigt fler döda än i alla krig under nittonhundratalet. Den mest troliga platsen för ett kärnvapenkrig idag anses vara den indiska subkontinenten.
Ett kärnvapenkrig med användande av de 50-100 laddningar som Indien och Pakistan anses förfoga över skulle leda till att tiotals miljoner människor dödades direkt och ett betydligt större antal skulle sannolikt omkomma på grund av samhällets sönderfall, flyktingströmmar, epidemier och svält.
De globala konsekvenserna skulle bli ännu större än de regionala. De brinnande miljonstäderna skulle orsaka enorma sotmoln som senare hettas upp av solstrålningen och stiger till stratosfären. Sotet skulle stanna där högt ovan de lager från vilka nederbörd bildas, spridas runt hela jorden och höggradigt minska solstrålningen under 7-10 år. Skördarna över hela jorden skulle minska påtagligt.
Eftersom omkring 600 miljoner människor redan idag lever nära gränsen till svält skulle de minskade skördarna leda till hundratals miljoner människors död.
Att förhindra ett kärnvapenkrig mellan Indien och Pakistan är alltså en global angelägenhet. Indien förhandlar med USA om köp av bränsle till kärnkraftverk. Detta skulle göra det möjligt för Indien att bygga långt flera kärnvapen än man kan idag. USA vill att den organisation som ansvarar för övervakningen av handeln med kärnbränsle, Nuclear Suppliers Group, skall acceptera särskilda undantag för Indien. I denna grupp är Sverige medlem, och dess beslut måste vara enhälliga.
Vad har nu detta med Sverige att göra? Vad kan den svenska utrikesledningen göra för att minska risken för kärnvapenkrig? Här är ett några förslag inför utrikesdebatten:
1. Sverige bör tillsammans med länder som man tidigare samarbetat med lägga fram ett förnyat program för kärnvapnens stegvisa avskaffande under full internationell kontroll. Mot bakgrunden av de nyvunna insikterna bland många amerikanska ledare om att kärnvapnen kan och bör avskaffas finns möjligheter till en överenskommelse med en ny amerikansk regering och med övriga kärnvapenmakter. Då bör man också diskutera den konvention mot kärnvapen som utarbetats av flera fredsorganisationer.
2. Att i EU stödja kravet på att alla kärnvapen skall bort från de länder i Europa som inte själva är kärnvapenmakter.
3. Klart deklarera att Sverige förväntar att stormakterna följer internationellrätt även beträffande kärnvapen, t ex genom att inte hota med kärnvapenanvändning. Det borde inte kosta på alltför mycket med en reaktion mot den ryske generalstabschefens uttalande.
4. Klart uttala at man inte avser stödja ett avtal som ökar Indiens möjligheter att tillverka kärnvapen.
5. Delta i den debatt som Kissinger och gruppen kring honom startat: Kärnvapnens tid är över. Hur övervakar vi bäst avskaffandet?
Debattören
Gunnar Westberg
69 år, läkare, Göteborg.
President International Physicians for the Prevention of Nuclear War, IPPNW, som erhöll Nobels fredspris 1985.
Föreningen finns i mer än fyrtio länder och har över 30 000 läkare som medlemmar.
