Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Elsa, Isabella

Förbjud svensk vapenexport

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-02-09

K G Hammar vill se att Sverige börjar omrusta redan år 2008

Indiska trupper avlossar sina svenska Bofors-kanoner mot islamsk gerilla under strider i Kashmir.

Våld är snabbt. Fred är långsamt. Om vi tror att vapen och våldsanvändning bygger fred kan vi sitta lugnt. Men om vi betvivlar detta samband är det bråttom att tänka om.

Alla vet att klimathotet kräver omprövning nu, livsstilsförändringar nu. Tiden rinner snabbt ut. Men varför försöka rädda planeten från att koka över bara för att bränna upp den genom ett accelererande flöde av alltmer sofistikerade vapen med omätbar förstörelsekapacitet?

Klimatfrågan är också en fredsfråga. Klimatförändringarna drabbar inte alla lika, och befolkningsutvecklingen är snabbast där människor redan är mest drabbade. En växande, ung, fattig befolkning kommer att stå emot en minskande, åldrande, rik befolkning. Konfliktanledningarna kommer att öka. Tusentals tändande gnistor måste släckas så tidigt som möjligt.

Samtidigt produceras vapen som aldrig förr, och sprids som aldrig förr. Samtidigt prioriteras utvecklingen av nya vapenteknologier framför all annan mänsklig sysselsättning. Varje krona till utvecklingsbistånd motsvaras av tjugo kronor till vapenproduktion. Vapnen förväntas skänka säkerhet och trygghet. Internationella överenskommelser om begränsningar och nedskärningar vittrar sönder av brist på underhåll.

Det är tid att tänka om, ompröva, omrusta!

Kan Sverige spela någon roll i detta vägval? Sverige har ett restriktivt regelverk, som i princip förbjuder vapenexport. Bakgrunden är att svensk vapenindustri är till för det egna försvarets behov och att en begränsad, noga kontrollerad export kan tillåtas för att minska kostnaderna.

Men med försvarets omställning och minskande inhemska behov har vapenproduktionen alltmer inriktats på export. Regelverket, som förbjuder export både till krigförande länder och till länder som inte respekterar mänskliga rättigheter, tycks alltmer tänjbart. Den svenska vapenexporten har mångdubblats på några få år.

För snart tre år sedan publicerades en översyn av det svenska regelverket för vapenexport, den s k Krigsmaterielutredningen (KRUT).

Utredningen föreslog, enkelt uttryckt, att kartan skulle ritas om efter verkligheten – eftersom vapenexport beviljas med så liten hänsyn till gällande regelsystem borde detta ändras för att motsvara vad som faktiskt gäller. Låt oss sälja svenska vapen som vi säljer svenska kylskåp!

Kritiken mot utredningen har varit stark bland oss som ser något föredömligt i Sveriges formellt mycket restriktiva regelverk och snarare vill bygga vidare på de kriterier som ska begränsa vapenexport. Varken den gamla eller den nya regeringen har lagt någon proposition i frågan. Allt talar dock för att detta kommer att ske under 2008. Risken är stor att det sker snabbt och med begränsad insyn för allmänheten.

Sverige har en lång tradition inom nedrustningsområdet. Sverige har backat upp internationella avtal som minskar vapenarsenaler och motverkar spridning. Nu agerar politiska krafter för att åstadkomma en internationell överenskommelse kring vapenhandel, ett Arms Trade Treaty (ATT).

Sverige skulle kunna erbjuda en grundmodell för ett sådant internationellt avtal, utifrån det restriktiva regelverk som fortfarande gäller i Sverige. Utgångspunkten är förbud mot export och noggrant specificerande av undantag från denna huvudregel. Det skulle bejaka varje stats rätt att tillgodose sitt eget försvars vapenbehov, antingen genom egen produktion eller upphandling under villkor som bidrar till en fredlig utveckling. Rimliga kriterier handlar om fred, demokrati, mänskliga rättigheter och utveckling. Att bejaka vapenhandel på kommersiella grunder kan knappast vara fruktbart för ett framtida ATT.

Frågan för Sveriges riksdag under 2008 måste bli: vill vi bidra med ett efterföljansvärt exempel i tjänst åt framtid och fred? Eller vill vi förstärka trenden att allt ska kunna köpas för pengar?

Till sist handlar det trots allt om vilken framtid vi vill ha. Om vi vill leva i en värld där fred, trygghet och säkerhet inte garanteras av vapenmakt och våldsutövning, så måste vi nu tänka om, ompröva, omprioritera. Sår vi våld blir skörden våld. Vill vi skörda fred, är det nu vi måste välja en fredlig sådd. 2008 blir ett vägvalets år.

Dagens debattör

K G Hammar

64 år, Uppsala,

f d ärkebiskop.