Dagens feminism kräver nya tankesätt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2013-11-20 | Publicerad 2013-11-19
Gudrun Schyman: Vänsterpartiet missar den grundläggande frågan
Med orden "Tiden är inne för en ny våg av feminism" lanserade Vänsterpartiet nyligen en kampanj för ökad (hur det nu ska gå till, antingen är det jämställt eller inte) jämställdhet mellan män och kvinnor. Det är bra. Fler borde prata mer om jämställdhet. Det har varit tyst länge. I synnerhet från riksdagens partier. Både från de i regeringsställning och de i opposition. Det har funnits anledning att förvänta sig mer. Alla partier, bortsett från SD, har aktivt ställt sig bakom de nationella jämställdhetspolitiska målen – att vi ska ha lika mycket makt att forma samhället och våra liv, oavsett om vi är kvinnor eller män. Vi borde alltså ha varit där, för länge sedan. Varför är vi inte det? Varför fungerar inte de demokratiska verktygen när det gäller den här frågan? Hur kan så många säga ja till jämställdhet utan att behöva göra något?
Att Vänsterpartiet inte problematiserar detta är en stor svaghet. Samma svaghet finns i politiska förslag som lanseras. Man väjer för den grundläggande frågan. Den att män har mer makt på kvinnors bekostnad. Detta är som tydligast på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadens parter, de som ska sköta lönebildningen, är tyngda av gammalt patriarkalt tänkande. Det innebär att manligt dominerade branscher sätter "märket" och att alla förväntas följa efter. Med betoning på efter. Pappa Metall ska gå före och mamma Kommunal ska komma efter. Lösningen ligger inte i att höja löner för kvinnor i kommunala verksamheter. Här handlar det om att i grunden förändra reglerna för lönebildningen. Sätta lön efter utbildning, kunskap och ansvar, inte utifrån förlegade föreställningar om att män är familjeförsörjare som ska ha heltid med lön att leva på samtidigt som kvinnor förväntas dryga ut hushållskassan när vi jobbar. "Vi ringer och ni springer" är en väldigt vanlig anställningsnorm för massor av kvinnor. Politikens förlängda arm in i lönebildningen, Medlingsinstitutet, måste få direktiv om att aktivt arbeta för jämställda löner och sätta i gång en genomgripande förändring av värderingen av arbetet. En nationell jämställdhetsfond, finansierad av en blygsam höjning av arbetsgivaravgiften, kan fungera som motor i moderniseringsarbetet för enskilda arbetsgivare.
Men dagens feminism famnar över mer än så. Intoleransen och hatet ökar i ett samhälle där jämställdhetsutvecklingen stagnerar. Röster hörs om att feminismen har gått för långt, konservativa utnyttjar stagnationen till att påstå att vi redan skulle leva i ett totalt jämställt samhälle, att feminismen är utdaterad. Vi har fått en kraftig våg av antifeminism, ivrigt understödd av de fascistiska strömningar som slår in som svallvågor över Europa och Sverige. Kvinnohat, rasism och homofobi är tätt sammansvurna.
Samhället bärs fortfarande av ett gammalt patriarkalt tänkande som förvägrar feminismen politisk självständighet. Precis som kvinnor förvägras ekonomisk och kroppslig självständighet. Samma tänkande, samma mönster av makt.
De samhällsförändringar som sker just nu är mycket större än blockpolitiken och det krävs att nya frågor och tankemönster kommer upp på dagordningen. Dagens feminism accepterar inte att tvingas in under någon annan "-ism" – liberalism, konservatism, socialism eller ekologism.
När politiska partier vägrar att se könsmaktordningen som ett grundläggande samhällsproblem resulterar det i en oförmåga att formulera i grunden samhällsförändrande krav. Feminister måste då radikalt tänka om och agera i frihet från lojaliteter med -ismer som formulerades för över 100 år sedan, av män, för män och med mäns begränsade erfarenheter om kvinnor och kvinnors villkor. Feminismen är gränsöverskridande och blir ett alternativ till den politiska höger-vänsterskala som så länge blockerat nödvändigt nytänkande.
Därför har Vänsterpartiet blivit förbisprunget. Den nya våg av feminism som Vänsterpartiet vill starta har redan börjat. Buret av en vision om ett samhälle som respekterar kvinnors mänskliga rättigheter, som samtidigt avvisar varje form av annan diskriminering (etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck eller ålder) och som har kunskap om hur de olika maktfrågorna samverkar med varandra, växer nu en modig och modern politisk rörelse fram.
Vi tänker utmana makten i de kommande valen. Under parollen "Ut med rasisterna – in med feministerna" går vi till val både till EU-parlamentet och till riksdagen.
Gudrun Schyman
Feministiskt initiativ