5:2-metoden - bara en diet bland andra

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2013-09-03

Debattören: Det är inte raketforskning - ät mindre så går du ner i vikt

Äntligen är 5:2-dieten här. Äntligen har alla vi, för vilka de i ärlighetens namn helt orealistiska löftena från Atkins, Montaignac, LCHF med fler inte slog in, fått en ny mirakelkur. Kanske, kanske kommer just denna att förändra våra liv. Den här gången är det vetenskap. Det var det i och för sig förra gången också men den här gången är det annorlunda. Förebygga cancer. Bromsa åldrande. De lama skall gå igen. Frosseri är ute. Svält är inne.

Stopp och belägg. Vad säger förespråkarna för 5:2 och andra former av intermittent fasta egentligen? Ät mindre så går du ner i vikt. Det här är inte raketforskning. Intermittent fasta är inte bättre eller sämre för viktminskning än andra kaloriminskningsdieter.

Hoppa över ett mål eller tio. Räkna kalorier, points eller kilon. Dra ner på såsen eller potatisen. I slutänden är viktnedgången proportionell mot mödan som lagts ned i svälten. Alla dessa metoder funkar.

Vad visar forskningen? Gå ner i vikt så förbättras dina blodvärden, även med 5:2. Vissa blodvärden är på goda grunder kopplade till förbättrad hälsa, som det goda kolesterolet HDL eller markörer för ökad insulinkänslighet. Andra är mer långsökta eller rent av vilseledande.

Vad betyder ett ökat adiponectinvärde? Att man har mindre risk för cancer i bukspottskörteln? Ja, kanske. Åtminstone enligt en hypotes. Man kan höja adiponectinvärdet genom intermittent fasta i alla fall. Vill man ha höga eller låga nivåer av stresshormonet kortisol? Intermittent fasta höjer dem, men det finns en hypotes om att det faktiskt skulle vara bra. En studie visade att intermittent fasta ökade glukostoleransen hos försökspersonerna. De manliga i alla fall. För kvinnorna minskade den. Förespråkare för metoden ser detta som en delseger. Framtida forskning förutspås ge dem rätt.

Sedan har vi de riktigt långsökta men fantasieggande löftena från djurförsök. Råttor med Alzheimers klarar minnestest bättre. Fler blodvärden. Precis som med de där bromsmedicinerna som ingen använder längre för att de inte gjorde någon nytta utanför labbet.

Råttor som fått sin ryggmärg skadad på ett operationsbord återhämtar sig snabbare om de sätts på 5:2-dieten. Undvik att vara en råtta på ett operationsbord. Om man drar in insulinet för råttor med typ 1-diabetes drabbas de som satts på intermittent fasta av njursvikt lite senare än råttor i en kontrollgrupp. Ytterligare en anledning för diabetiker att ta sitt insulin.

Intermittent fastande råttor visar gynnsamma metabola förändringar utan att gå ner i vikt. Samma förändringar har påvisats hos människor, men kan då tillskrivas den samtidiga viktnedgången. Allt som glimmar är inte guld. Väldigt ofta är det trams.

I slutänden kommer man inte runt följande: Alla dessa förhoppningar har inte översatts till längre liv. Överviktiga med BMI mellan 25 och 30 lever paradoxalt nog längre än normalviktiga. Kanske för att kalori-dieternas ouppfostrade syskon ätstörningar medför en signifikant ökad mortalitet. Försök att minska i vikt i unga år är en robust prediktor för ätstörningar. Det man vunnit på karusellen förlorar man på gungorna.

Utan tvekan skulle många av oss må bra av lite färre wienerbröd och lite mer motion. Den som vill bli av med ett par kilon kan för all del testa 5:2-dieten. Några kommer se dramatiska resultat, i form av ny energi, bättre figur eller nattsvart ångest och ätstörningar. De flesta kommer kanske se en liten förbättring. Sedan kommer det en ny diet som kanske, kanske förändrar allt.

Per Köhler