Strålningsriskerna sopas under mattan av myndigheterna

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-01-30

Mona Nilsson, frilansjournalist och författare: Biverkningarna från mobilantenner avfärdas med hänvisning till gränsvärdet

Läkemedelsverket meddelade den 24 januari att cancervaccinet Gardasil satts under bevakning på grund av misstänkta biverkningar. Läkemedelsmyndigheterna i EU och Europa har fått in rapporter om närmare 20 misstänkta dödsfall och 1 600 lindrigare biverkningar. Både Socialstyrelsen och Läkemedelsverket följer nu noga rapporteringen av biverkningar. Enligt Socialstyrelsen måste riskerna utredas bättre innan beslut fattas om vaccinet kan ingå i ett nationellt vaccinationsprogram.

Att rapporter om negativa effekter av olika ämnen tas på allvar är viktigt både för samhället som helhet och för den enskilde individens säkerhet. Kostnaderna och lidandet kan annars bli oerhörda. Ett par av de tydligaste historiska exemplen är neurosedyn och hormoslyr. Tyvärr är det långt ifrån alla områden som hanteras på detta sätt. Ett exempel på ett område där rapporterade ”biverkningar” och riskindikationer i stället negligeras och snarare sopas under mattan av ansvariga myndigheter, är strålning från mobilantenner. Till skillnad från läkemedel, som är frivilligt att inta, handlar det om en påtvingad exponering i det egna hemmet och berör hela befolkningen, vilket borde ställa krav på än större vaksamhet och skarpare riskhantering.

Under 90-talet inleddes en storskalig utbyggnad av mobilnäten. GSM byggdes ut och år 2000 beslutade Post- och Telestyrelsen att 99,98% av svenska folket skulle täckas av 3G i sina hem. Enbart mellan 2003 och 2007 fördubblades antalet mobilantenner i miljön. Mobilantennerna sänder ut mikrovågor. Framförallt 3G-utbyggnaden har följts av stora protester från allmänheten såväl här som internationellt och många forskare och läkare har alltmer varnat för allvarliga hälsorisker.

Redan under 90-talet fanns rapporter från människor som fick ohälsosymtom som de satte i samband med exponering för GSM-mobilantenner. Som ett svar sänkte 1998 hälsomyndigheten i delstaten Salzburg i Österrike sitt rekommenderade gränsvärde till 1 mW/m2, vilket är tusentals gånger lägre än det svenska gränsvärdet.

Rekommendationen sänktes ytterligare tusen gånger till 1 mikroW/m2 år 2002 på grund av inrapporterad ohälsa även vid den tidigare rekommendationen. Doktor Gerd Oberfeld från Salzburg Health Department skriver att även om strålningen från mobiltelefoner är högre än från mobilantennerna, så rapporteras de mest allvarliga effekterna från mobilantennerna.

Orsaken är troligen den längre exponeringstiden från mobilantennerna innebärande att kroppen inte får möjlighet till återhämtning och självläkning. Rapporterna om ”biverkningar” har ökat sedan början av 2000-talet och samstämmigheten är tydlig: sömnproblem, huvudvärk, yrsel, tinnitus, hjärtarytmier, ångest/oro/nedstämdhet med mera.

Den första vetenskapliga studien av människors hälsotillstånd i närhet av mobilantenner publicerades 2001 av fransmannen Roger Santini. Han visade att sömnstörningar, huvudvärk, yrsel med mera, som kallas ”mikrovågssyndromet” och som beskrevs som en effekt av exponering för mikrovågor redan på 70-talet, ökade med närhet till mobilmaster. Den har därefter följts av flera studier som visar samma sak med förbättrad metodik.

Dessutom visar två studier 3-4 gånger ökad risk för cancer i närhet av mobilantener. Ett stort antal rapporter om onormal cancerförekomst föreligger. I flera fall har barn fått cancer i onormal omfattning (exempelvis Garcia Quintana, Valladolid, Spanien; St Cyr l’Ecole, Paris, Frankrike). Exempelvis skrev brittiska The Sunday Times år 2007 om sju identifierade canceranhopningar runt mobilantenner.

Enligt Doktor John Walker påträffas cancerfallen i antennriktningarna, där strålningen är som starkast. Flera hundra cancerfall och över hundra dödsfall har omskrivits enbart i den spanska pressen. Likaså i Israel har mycket stora canceranhopningar och hundratals dödsfall rapporterats.

När 3G-beslutet togs fanns ingen forskning om hur människor påverkas av 3G-strålning. Den första studien redovisades först 2003 och visade att en grupp försökspersoner fick symtom redan efter 15-20 minuters exponering. Trots att ansvariga myndigheter, Strålskyddsinstitutet SSI, och Socialstyrelsen, redan då fått in många rapporter om ”biverkningar” av 3G, agerar de inte. Inget initiativ till undersökning av hälsotillståndet runt mobilantenner har tagits.

Den första studien av 3G har nu följts av tre studier av 50 minuters exponering varav två tycks ha upprepat den första studiens resultat: trots mycket kort tids exponering för 3G observeras symtom trots att antalet försökspersoner är litet.

Det är avsevärda skillnader i hantering av risker med läkemedel och miljöfaktorer. Medan läkemedelsbiverkningarna tas på allvar avfärdas mobilantenn-biverkningarna med hänvisning till gränsvärdet.

Det skyddar emellertid enbart mot svåra akuta effekter som uppstår omedelbart och ger inget skydd för den dygnetruntexponering under längre tid som gäller för mobilantenner. Det fastställdes för 10 år sedan då ingen studie fanns över långtidseffekter av vare sig 3G eller GSM.

Det är märkligt att ingen debatt förs i media eller bland politiker om de etiska/moraliska frågetecknen kring en påtvingad och ökad dygnetruntexponering för mobilstrålning i människors egna hem under dessa förutsättningar. Samhället bör snarast tillsätta en oberoende utredning och inrätta en instans för inrapportering och analys av människors biverkningar av mobilstrålning, som kan ligga till grund för en seriös riskbedömning och ett fungerande varningssystem.

Debattören

Mona Nilsson

Frilansjournalist, författare till Spelet om 3G.

Mottagare av Owe Törnqvists miljöpris 2007