Piratkopiering - en fråga om Mitt och Ditt
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-01-30
Replik till Carl Schlyter, Aftonbladet.se 2008-01-29.
Carl Schylter (mp) hävdar att piratkopiering inte är stöld. Detta är inte helt sant. Piratkopiering är en fråga om den enklaste av principer: den om Mitt och Ditt.
Som barn lärde vi oss om Mitt och Ditt. Det är en mycket enkel princip: det som är mitt bestämmer jag(!) över. Dina grejor tar du(!) beslut om. Jag har inte rätt att använda det som du äger, inte utan att först ha frågat dig om lov. Principen om Mitt och Ditt är enkel att förstå och den är accepterad över hela världen. Alla anser att det är fel att bryta mot denna enkla princip.
Alla utom piratkopierare vill säga. De som sysslar med piratkopiering respekterar inte Mitt och Ditt. Till och med i seriös debatt försöker piratkopieringens förespråkare att hävda att principen inte gäller.
Carl Schylter (mp) och andra anhängare av piratkopiering påstår att det inte är frågan om stöld eftersom upphovsrättsägaren fortfarande innehar verket i fråga, må det vara musik, film, böcker eller datorspel. Men principen om Mitt och Ditt handlar inte enbart om att inneha något. Det handlar också om rätten att bestämma över det man äger. Den som äger något, vare sig det är en materiellt föremål eller ett immateriellt verk, är den som har rätten att säga när, hur och vilka andra som får använda sig av det. Andra människor har inte rätt att börja använda en ägares saker och verk utan att först fråga om lov. Detta enligt principen om Mitt och Ditt.
För att ta ett exempel: utan ditt godkännande kan jag inte låna din bil. Skulle jag nappa åt mig nycklarna och köra runt i bilen utan att du har sagt att jag får, så gör jag fel. Att jag sedan lämnar tillbaks bilen nytankad och i (nästan) samma skick gör det inte mindre förkastligt och har inte med saken att göra. Enligt principen om Mitt och Ditt frågar man alltid om lov.
Jag är programmerare. Till yrket gör jag program som kan användas på PC, på webplatser och i mobiltelefoner. För att tjäna mitt uppehälle låter jag andra människor köpa rätten att använda mina program.
I detta läge säger piratkopierarna att eftersom de har betalat mig för att få använda programmen så äger de också rätten att göra vad de vill med dem. De anser sig ha rätt att göra obegränsat med kopior och erbjuda dessa till hela världen via exempelvis The Pirate Bay. De påstår att de bestämmer över mina program.
Detta är inte sant. Piratkopierarna har inte köpt sig rätten att bestämma över det jag äger. Så länge jag inte har givit mitt uttryckliga medgivande är det ingen som har rätt sprida mina program.
Piraterna säger att branschen behöver nytänkande. Jag håller med om detta, ty den är ibland väldigt gammalmodig. Men detta ger inte någon person rätt att strunta i upphovsägandens rätt. Carl Schlyters argument att piratkopiering inte är stöld är enbart en halvsanning, för även om det inte är stöld så är det åtminstone ett klart brott mot principen om Mitt och Ditt, vilket är vad denna fråga till syvende og sidst handlar om.
Slutligen en ordningsfråga för att städa i debatten: att bryta mot upphovsrättslagen heter "piratkopiering" och inget annat. Att kalla det för "fildelning" är som att kalla rattfylla för "bilkörning". Det finns legal fildelning och detta är givetvis en rättighet att få göra. Men att fildela i strid med upphovsrättsägarens önskningar är piratkopiering och skall benämnas som sådant.
Michael Lundahl Karnerfors
Lund, civilingenjör i datateknik