Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Edit, Edgar

Alliansen, slopa maxtaxan nu!

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2013-08-23

Timbro: Sänk i stället avgiften för låginkomsttagare – och minska barngrupperna

Malin Sahlén.

Maxtaxan har på tio år bidragit till större barngrupper, ökad press på barn och personal samt till en ökad ekonomisk press på kommunerna. Därtill är fördelningseffekten omvänd. Allianspartierna borde ta tillfället i akt under budgetförhandlingarna och helt skrota reformen.

När maxtaxan infördes inför valet 2002 var det en väntad valvinnare. Mängder av föräldrar kunde se fram emot sänkta förskoleavgifter, mängder av föräldrar som blev vinnare på reformen. Idag slår ett hushåll i Stockholm i taket när inkomsten för hela hushållet överstiger 42 000 kronor per månad, före skatt. Med ett antagande om att barnfamiljer har två inkomster samt följer inkomstsnittet för löntagare i åldrarna 25-45 år i Stockholms stad så innebär detta att runt 60 procent av alla familjer får nedsatt förskoleavgift.

För ensamstående föräldrar blir det förstås tuffare eftersom man då måste ha en hyfsat hög inkomst för att få någon rabatt på förskoleavgiften, för att inte tala om de låginkomsttagare som betalar full avgift.

Maxtaxan fungerar nämligen så att förskoleavgiften sätts till maximalt tre, två respektive en procent av hushållets inkomst för första, andra respektive tredje barnet. Barnomsorgen kostar alltså mer ju högre inkomst man har. Men om hushållet har en inkomst på över 42 000 kronor per månad så slår man i det magiska taket där avgiften inte längre höjs. Då blir avgiften maximalt 1260 kronor, 840 kronor och 420 kronor för första, andra och tredje barnet. För fjärde barnet är omsorgen helt kostnadsfri.

Hushåll med en total inkomst på 100 000 betalar därför enbart drygt en procent av sin inkomst för första barnets förskoleplats, mot tre procent bland låginkomsttagarhushållen. Förskolan är oerhört billig för medel- och höginkomsttagare, trots att det rimliga borde vara att hjälpa låginkomsttagare.

Vilken effekt har då reformen fått? Antalet barn inskrivna i förskolan har i hela landet ökat från 315 000 barn år 2001 till 482 000 barn under 2012. Det är en ökning med 53 procent på elva år. Samtidigt har finansieringsgraden sjunkit från 15 till 7 procent – resten står skattebetalarna för. Staten skickar hela 3,7 miljarder kronor till kommunerna för att deras ekvation ska gå ihop.

Och tyvärr är förlusterna ännu större än så. De riktigt stora barngrupperna blir allt fler. Hur det går ihop med läroplanens mål att alla barn ska känna sig tillgodosedda är svårt att se. Det är till störst nackdel för barn med särskilda behov. Dessutom gör kostnadspressen på kommunerna att det är svårt att erbjuda barnomsorg på obekväma arbetstider då många föräldrar (framför allt låg- och medelinkomsttagare) jobbar.

Maxtaxan infördes inför valet 2002 och bidrog då till ännu en seger för Socialdemokraterna. Men valvinnare behöver inte vara bra för Sverige. Allianspartierna borde ta tillfället i akt att skrota maxtaxan när de nu sätter sig i budgetförhandlingar – snarare än att bara höja den enligt KD:s recept. I stället bör de prioritera mindre barngrupper, mer flexibla öppettider samt sänkta avgifter för hushåll med låga inkomster.

Malin Sahlén

Ansvarig för samhällsekonomiska frågor på Timbro