Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Ursula, Yrsa

Fildelning är inte stöld

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-01-29

Carl Schlyter, eu-parlamentariker (mp): ”Metoderna för att jaga fildelare strider mot grundläggande mänskliga fri- och rättigheter”

När du hyr en film idag så får du alltid lite propaganda från medieindustrin på köpet. De påstår att nedladdning av film är detsamma som stöld, jämförbart med att sno en handväska eller att stjäla en bil. Men det stämmer inte. Att göra en kopia skiljer sig markant från stöld. Originalet finns kvar. Och inte bara originalet – på Internet växer det fram en medskapar-kultur där informationen vidareförädlas och återanvänds.

De stora mediebolagen använder sin ekonomiska makt att anställa lobbyister för att driva igenom lagar till sin fördel. Ibland behöver de inte ens det. Vivendi är ett av Europas största mediebolag. När EU-lagen om upphovsrätt togs fram var den ansvarige politikern Janelly Fourtou, gift med Vivendis VD. Det är inte nog med att privat kopiering redan har förbjudits. Nu läggs förslag om att människor ska övervakas av sina Internetleverantörer och de som fildelar ska bli av med sin internetuppkoppling.

Oavsett om vi anser om fildelning är rättvist och positivt för kulturen, eller negativt och fel, kan vi enas om att metoderna för att jaga fildelare strider mot grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Sedan romartiden har budbäraren skyddats, ingen skulle drömma om att tvinga posten att öppna alla paket och ställas till ansvar om något olagligt fanns i ett paket, men det kommer nu att krävas av internetleverantörer. Dessutom lämnar polisen över hårddiskar med privat information om användaren till industrin, skyldig eller ej. Varje privat bild, text, filmklipp, lämnas ut till medieindustrin. Snacka om fildelning!

Sannolikt är upphovsrättsbrott det vanligaste brottet i Sverige idag. När aftonbladet.se frågade sina läsare så svarade över 70 procent gladeligen att de fildelat olagligt. Men problemet är inte att Sverige blivit en ”frihamn för pirater” som vissa påstår. Problemet är att vi fått en upphovsrättslag som kriminaliserar handlingar som ytterst få människor tycker är fel och omoraliskt.

Fundera över följande numera kriminella handlingar:

Du köper en DVD-film till dina barn. Eftersom du vet att livslängden på en DVD i dina barns händer inte är särskilt lång tar du en kopia och förvarar originalet i ett skåp.

Du hyr en film via nätet, men det visar sig att den inte fungerar att spela upp på din dator på grund av kopieringsskyddet. Därför går du in på ett fildelningsnät för att ladda ner samma film och kan därefter titta på den. (En vän till mig har blivit rekommenderad detta av sin bredbandssupport när deras tjänst inte fungerade.)

Du laddar ner några olika låtar på ett fildelningsnät istället för att lagligt gå och lyssna på dem gratis i en skivbutik. Du köper senare skivan eftersom du gillar den och dessutom går du på en konsert med artisten. Utan fildelningen hade du troligen inte upptäckt artisten, eftersom det lagliga alternativet var för omständigt.

Du köper musik på nätet sparar på din dator. Efter att ha bytt dator ett par gånger kan du några år senare inte längre flytta med min köpta musik längre. Du laddar då olagligt ner samma musik du redan betalat för.

Det kan alltid finnas exempel på hur en lagstiftning förbjuder något som få tycker är fel, men när det gäller upphovsrätten så är det snarast norm.

I dagarna släppte jag en reklamfilm på webbplatsen iwouldntsteal.net, där jag ifrågasätter medieindustrins påstående att fildelning är stöld. På några timmar hade den återpublicerats flera gånger på YouTube, bland annat med spansk undertext. Budskapet spreds vidare av hundratals människor och inom en vecka hade det vi fått mer än 100 000 besökare på webbplatsen. En hel generation av ungdomar som ser sin kultur kriminaliseras av föräldragenerationen och griper efter varje halmstrå av motstånd.

Det är enormt viktigt att kulturskapare ska kunna försörja sig på sitt arbete och dagens kulturkonsumenter är villiga att betala. Vad de inte är intresserade av är att gå tillbaka till livet som passiva kulturkonsumenter, slangmatade av medieindustrin. Istället för att se möjligheten med en kulturell dialog mellan kulturnjutare och artist, kriminaliseras i praktiken teknisk utveckling.

Debattören

Carl Schlyter (mp)

EU-parlamentariker

Läs mer: