Surrogatmotståndare – ni borde tala med mödrarna
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2013-08-06 | Publicerad 2013-07-29
Andreas Bengtsson: I ideologins värld finns bara onda och goda
Pride har i år temat Familj. Surrogatmödraskap har varit det mest laddade ämnet de senaste åren bland de nya sätten att skapa familj, trots att det knappast är någon ny företeelse. I USA och England har surrogatmödraskap varit tillåtet i cirka 30 år med goda erfarenheter. Debatten har under dessa år varit stillsam, kanske för att det endast rört sig om kvinnor som bär barn åt andra barnlösa kvinnor. En syster som hjälper en medsyster. En bild som inte upprör.
De senaste åren har det dock något ändrats. Plötsligt har en ny typ familjer dykt upp. Barnlängtande homosexuella par, män som vill bli pappor men som inte har någon annan möjlighet. Nu bär surrogatmödrarna på barn inte bara till kvinnor, utan också till barnlängtande män. Det är nu svenska kvinnorörelsen vaknar till liv. Surrogatmamman framställs som ett utnyttjat offer och mannen den självklara förövaren. Underförstått får de barnlängtande homoparen klä rollen för hela det patriarkat man vill krossa och surrogatfrågan blir ett exempel på mäns förtryck mot kvinnor.
I ideologins värld finns bara onda och goda, offer och förövare. Världen blir så mycket enklare när man begränsar sig till ideologi och teori. Den blir lättare att förstå och mer bekväm. Det är kanske därför de mest uttalade surrogatmotståndarna som till exempel journalisten Kajsa Ekis Ekman aldrig satt sin fot i Indien, än mindre besökt någon surrogatklinik? Det är ju mer bekvämt att prata ideologi, skriva böcker och föreläsa om kvinnor man aldrig träffat. Då grumlas aldrig synen för sina svart-vita åsikter och man slipper att se nyanserna, man slipper se människorna. Det är kanske därför Kvinnolobbyn går så långt som att man nu vill kriminalisera surrogatmödraskap och slänga homofamiljerna i fängelse? Kristerdemokraterna och Vänsterpartiet pratar om dessa offer och om de stackars barnen men att utreda för att få mer kunskap i frågan vägrar man.
Ingen av motståndarna har presenterat något konkret förslag på hur rättigheterna för surrogatmödrar och de barn som föds ska stärkas, trots att det finns många möjligheter för oss att påverka även utanför Sveriges gränser. Det kanske blir så när Indiska kvinnor används som ideologiska slagpåsar för rika vita kvinnors kamp här i Sverige. Ideologin blir viktigare än de människor den utger sig för att skydda.
Där är dags att lägga fokus på att skapa lagar och regler som stärker rättigheterna hos både surrogatmödrar och de barn som föds genom surrogatmödraskap. Konkreta förslag som faktiskt gör skillnad i stället för ideologiskt prat.
Det är dags att släppa ideologin och börja prata MED de kvinnor som är surrogatmödrar i stället för OM dem. Under Pride kommer surrogatmödrar från hela världen att vara med live via Skype. Nu kommer möjligheten för er - Ekis Ekman, Kvinnolobbyn, KD och Vänstern - att för första gången få prata MED de kvinnor ni utger er för att beskydda. Lyssna på dessa kvinnor! Därefter kanske ni kan förklara för den indiska kvinnan varför det är helt ok att hon syr de kläder ni har på er men varför hon inte själv ska få bestämma om hon vill vara surrogatmamma? Förklara också varför kvinnor i Sverige inte ska ha rätt att själva få bestämma över sin kropp och sin graviditet.
Jag kommer nog göra er besvikna på eventet. Det kommer inte presenteras någon ideologi, ingen debatt mellan rätt och fel, inga offer eller förövare. Bara riktiga människor med sina berättelser. Barnlängtande par, och kvinnor vi ser som hjältar, som gjort det möjligt för barnlöst par att uppleva föräldraskap. Verkliga människor med sina historier där det inte finns något svart eller vitt, bara olika nyanser, precis som i verkligheten. Frågan är bara om det finns något intresse att prata med dessa kvinnor när de inte passar in i er ideologi?
Andreas Bengtsson