WWF: Sverige sviker löfte att bekämpa algblomningen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-07-16
Det krävs politisk vilja för att minska de giftiga algerna
I helgen nådde algblomningen den svenska kusten för första gången i sommar. Det har kommit in rapporter om ytansamlingar i vikar i de yttre delarna av Gryts skärgård, Arkösund och upp mot Trosa. Produktionen av cyanobakterier pågår i Östersjön längs hela svenska kusten från Stockholm ned till Skånes ostkust. Överskott på fosfor har tillsammans med stabilt högtryck, värme och svaga vindar fått i gång algblomningen. Hur omfattande och långvarig den blir beror på väderläget. Men oavsett vad som händer i år kommer problemet att finnas kvar på lång sikt om inte politikerna agerar.
De gifter som algerna utsöndrar kan påverka såväl andning, som lever och mage. Både människor och djur kan få symptom av att bada i algblommande vatten. De vanligaste är illamående, kräkningar hudirritation och diarréer. Om man får i sig algvatten, t ex vid en kallsup, kan man få feber eller påverkan på lever, njurar och muskler.
Enligt en ny undersökning från Världsnaturfonden WWF upplever nästan hälften av svenskarna att algblomningen har blivit värre under de senaste 10 åren. 15 procent uppger att de någon gång rest utomlands på badsemester, i stället för att stanna hemma och bada i Östersjön eller i en svensk sjö, på grund av algblomningen.
Problemet är alltså mycket stort och WWF vill att beslutsfattarna ökar arealen av och kvaliteten på de skyddade vattenområdena i Sverige. För att vi ska kunna uppnå det måste Sveriges politiker och beslutfattare förstärka resurserna till naturskydd. Sverige har internationellt lovat att skydda 10 procent av våra kust- och havsområden – men detta uppfyller vi i dag bara till hälften.
Algblomning uppkommer när havet och insjöar blir övergödda. Utsläppen från jordbruket är oftast den enskilt största boven. Det finns flera typer av blågröna alger – eller cyanobakterier som de också kallas – som orsakar algblomning i svenska insjöar och i Östersjön. I Östersjöns bräckta näringsrika vatten trivs cyanobakterierna särskilt bra, däremot klarar de inte av de höga salthalterna på Västkusten i Skagerrak och Kattegatt.
Tyvärr finns risken att algblomning ytterligare kommer att öka. Otillräckliga insatser för att minska läckaget från jordbruket runt Östersjön gör att tillförseln av fosfor och kväve fortfarande är alltför hög. Övergödning leder till algblomning som i sin tur bidrar till fler syrefattiga och döda bottnar. De döda havsbottnarna i Östersjön har tredubblats under 2000-talet och ligger nu på en nivå som aldrig tidigare dokumenterats och motsvarar ytan av två Danmark. Samtidigt har regeringen dragit in de pengar som fanns avsatta för att lokalt åtgärda problemen.
Östersjön omges av åtta EU-länder samt Ryssland och är ur ett globalt perspektiv en välmående region med upplysta medborgare. Inom Helsingforskommissionen, Helcom, kom länderna år 2007 överens om en gemensam handlingsplan för Östersjöns miljö, bland annat för hur övergödningen ska stoppas. Målet är att uppnå god ekologisk status år 2021 och minska tillförseln av kväve med cirka 100 000 ton per år. Enligt en ny granskning som WWF gjort lever inget av länderna upp till de löften och den tidsplan som antagits. Sverige ligger på en delad tredjeplats med Estland, efter Finland och Tyskland, men inget land klarar godkänt.
De projekt för att syresätta bottnar och att kemiskt binda fast fosfor på havsbotten som pågår kan aldrig lösa Östersjöns egentliga problem. Den enda räddningen är att minska utsläppen från jordbruket, avlopp och sjöfart.
När miljöministrarna i Östersjöregionen möts i Köpenhamn i oktober så är det upp till bevis. Till syvende och sist handlar det om den politiska viljan hos ländernas beslutsfattare att leva upp till sina löften.
Håkan Wirtén
Lennart Gladh