Vilka krafter ligger bakom M:s utförsäljningspolitik?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-07-02
Jonas Sjöstedt: Staten och riskkapitalet sitter i samma båt – Moderaternas partistyrelse
Almedalsveckan i Visby rymmer många intressanta samtal och möten. Men det är också en vecka för den osunda närheten mellan lobbyister, bolagstoppar och vissa politiker. Där ordnar de seminarium tillsammans, minglar på varandras tillställningar och dricker glatt samma gratisvin. Under den här veckan syns det ovanligt tydligt. Men det är en närhet som finns där året om.
Några av de företag som lobbar mest intensivt är de vinstdrivna bolagen i välfärden. De kan plocka ut enorma vinster från våra skattepengar via privata skolor, äldreboenden och vårdcentraler. Ofta kontrolleras bolagen av riskkapitalbolag som använder sig av skatteparadis och avancerad skatteplanering. De tjänar miljarder på att politiker tar beslut som gynnar deras verksamhet. Det blir därför självklart för dem att satsa stora summor på att påverka partierna.
Ett sätt är att rekrytera inflytelserika personer från politiken som Mikaela Valtersson (MP) eller Stefan Stern (S). Ett annat exempel på denna osunda närhet är Henrik Borelius som är vd för äldreomsorgsjätten Attendo AB. Han har därmed stora egna ekonomiska intressen i vilken politik regeringen lägger fram. Samtidigt har regeringen utsett honom till sin välfärdsrådgivare. Henry Sténson är ordförande för Moderaterna i Stockholms stad, den del av landet där privatiseringsexperimentet har gått längst. Han är också pr-konsult. Under Caremaskandalen 2011 fick han uppdraget av Caremas ägare att hantera krisen i media och rädda Caremas varumärke.
Ibland når dessa företag ända in i partiernas ledande organ. Allra tydligast är detta i Moderaterna. Staten och riskkapitalet sitter i samma båt, och båten är Moderaternas partistyrelse. Mångmiljardären Gustaf Douglas listas som Sveriges elfte rikaste person. 2005 sålde han vårdbolaget Attendo till brittiska riskkapitalister och gjorde en skattefri reavinst på över 600 miljoner kronor. Men han inte bara köper och säljer vårdbolag. Han är också en av de sexton personerna i Moderaternas partistyrelse. Han är därmed med och bestämmer Moderaternas politik tillsammans med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Den politik som välfärdens riskkapitalister lever på.
Greve Gustaf Douglas var också en av grundarna till Rosenbadsfonden, den fond som samlade in pengar till Moderaterna för valkampanjen 2006. Hans goda kontakter bland näringslivets toppar gav utdelning. Genom de miljoner han samlade in till partiet bidrog han på ett avgörande sätt till den moderata valsegern 2006. Namnen på bidragsgivarna är fortfarande hemliga.
De hemliga partibidragen har fått mycket kritik, bland annat från Greco, Europarådets organ mot korruption. Det har pressat regeringen till att nu ta fram ett förslag om att partierna ska redovisa vilka bidrag de får. Men till skillnad från i många andra länder innebär förslaget att den som skänker pengar ska kunna vara anonym. Oavsett hur stor summan är.
Frågan är hur den anonymiteten fungerar när Gustaf Douglas har ett möte med en vän i riskkapitalbranschen, diskuterar ett förslag som partistyrelsen funderar på, och sen förklarar att de behöver stöd för att vinna valet. Om Moderaterna nästa dag får en större summa pengar insatt på sitt konto har det liten betydelse att givaren väljer att vara anonym. Vilka personer de insamlingsansvariga moderaterna träffar och vad de säger på sina möten får vi utanför aldrig veta. Och när toppmoderater själva är mäktiga ekonomiska intressen blir hopsmältningen total.
Moderaternas närhet till riskkapitalister och liknande personer är ett demokratiskt problem. Vem och vad påverkar deras privatiseringspolitik? Väljarna har rätt att veta vilka intressen som ligger bakom förslagen Fredrik Reinfeldt lägger fram.
Jonas Sjöstedt