Joar Horn (M): Dra in skattebidragen till Megafonen
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2013-05-24 | Publicerad 2013-05-23
Lägg pengarna på ungdomsidrotten i stället
Vad har Sveriges Förenade HBTQ-studenter, Kristdemokratiska ungdomsförbundet och Rinkeby Folkets Hus Förening gemensamt? Förutom det uppenbara, att de alla är medlemsorganisationer, så förenas de av att de alla finansierar sin verksamhet med ett årligt skattebidrag från statliga Ungdomsstyrelsen.
Tillsammans med 218 övriga organisationer och förbund får de dela på sammanlagt 258 miljoner kronor varje år - pengar som delas ut helt utan krav på motprestationer. Det enda man behöver uppfylla för att vara bidragsberättigad är några få grundläggande krav som rör bland annat hur länge man har funnits och hur många medlemmar man har.
Det är självfallet fel att skattepengar delas ut på så lättviktiga grunder. Ämnet är extra aktuellt och brännhett nu – bokstavligt talat – eftersom organisationen Megafonen, som bär en stor del av ansvaret för kravallerna och bilbränderna i Husby de senaste dagarna, får stöd för sin verksamhet av Ungdomsstyrelsen. I samverkan med Rinkeby Folkets Hus Förening har Megafonen och några ytterligare föreningar fått dela på 850 000 kr, med syftet att engagera ungdomar i Järvaområdet. Nog har vi fått se engagemang alltid, men kanske inte den typen av engagemang som gemene man förväntar sig att få ut av skattefinansierad verksamhet.
Vad gör då de övriga över 200 organisationerna med sina pengar? Om detta är lite känt eftersom Ungdomsstyrelsen inte har någon avancerad granskning där pengarna i detalj måste redovisas. Jag själv, och många ansvariga politiker med mig, har en bakgrund i ungdomsförbunden, och har på nära håll kunnat se vad Ungdomsstyrelsens bidragspengar har gått till där. Dyra övernattningar på hotell i samband med konferenser, subventionerade medlemskap samt heltidsarvoderade förtroendevalda och ombudsmän med diffusa uppgifter har varit mer regel än undantag.
Statens uppgift är inte att finansiera uppviglande kravallorganisationer, ej heller att avlöna karriärhungriga ungdomspolitiker. Det enda moraliskt försvarbara argumentet för att fördela denna stora summa pengar är att ge den till något som ger en tydlig samhällsnytta tillbaka. Sedan moderaten Lena Adelsohn Liljeroth tillträdde som idrottsminister 2006 har det statliga stödet till idrotten ökat med över 300 miljoner. Vilket är naturligt, eftersom det inom forskningen är väl belagt att fysisk rörelse bland barn och unga leder till ökad social och mental utveckling, bättre självförtroende och stresstolerans samt minskad risk för framtida övervikt och hjärt- och kärlsjukdomar.
Fortfarande brottas dock idrottsrörelsen med stora utmaningar att få fler barn och unga att röra på sig mer. Många föreningar drivs av ett fåtal eldsjälar som ibland går på knäna för att kunna bedriva sin viktiga verksamhet. Det enda rimliga vore att ge Ungdomsstyrelsen pengar till idrottsföreningarna istället. Det skulle gynna både ungdomarna, folkhälsan och de boende i Husby. Sensationslystna kvällstidningsjournalister är de enda som skulle förlora på detta. Men det kan det väl vara värt?
Joar Horn