Hawkings bojkott bör påverka Israel
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2013-05-13
Guardianreportern om världsscoopet som fick eget liv i sociala medier: Värsta ögonblicket i min reporterkarriär
När universitetet i Cambridges talesperson Tim Holt i förra veckan slutligen gjorde ett uttalande och dementerade min historia hade berättelsen redan fått eget liv.
Nyheten att professor Stephen Hawking – författare till ”Kosmos – en kort historik” och tillika Storbritanniens mest kände fysiker – i solidaritet med den palestinska akademiska bojkotten av Israel ställt in sitt framträdande på en konferens arrangerad av Israels president Shimon Peres, rasade som en löpeld över nätet och i bloggosfären.
Mitt ursprungliga avslöjande på tidningen Guardians sajt fick över 60 000 Facebookdelningar den morgonen och storyn kom att dominera radio– och nätnyheterna i Israel.
Men det var alltså inte sant.
Jag satt och stirrade på det fåordiga pressmeddelandet från universitetet i Cambridge och undrade om det här kunde vara det värsta ögonblicket i min reporterkarriär.
Tydligen hade jag missuppfattat storyn – min största story i karriären – totalt.
”Professor Hawking kommer inte att delta vid konferensen i Israel på grund av hälsoskäl – hans läkare har avrått honom från att flyga”, skrev universitetet.
Tolv timmar tidigare hade jag fått en helt annan version berättad för mig av representanter för British Committee for the Universities of Palestine (BRICUP).
De hade själva publicerat ett kort meddelande – enligt dem med godkännande från Hawkings personliga assistent – där det offentliggjordes att Stephen Hawking drog sig ur den israeliska vetenskapskonferensen.
De sade att Hawking skrivit ett kort brev till den israeliske presidenten att han ändrat sig. Det angivna skälet till detta beskrevs av BRICUP som ”hans oberoende beslut att respektera bojkotten, baserat på hans kunskap om Palestina och samstämmiga råd från hans akademiska kontakter där”.
Tidigt på onsdagsmorgonen gjorde konferensens ordförande Israel Maimon ett ursinnigt uttalande där han kraftigt kritiserade Hawkings plötsliga beslut.
”En akademisk bojkott mot Israel är upprörande och opassande, i synnerhet för dem som håller frihetens ande som själva grunden till det mänskliga och akademiska uppdraget. Israel är en demokrati där alla har rätt att uttrycka sin åsikt, vad den än må vara. Ett beslut om bojkott är oförenligt med ett öppet demokratiskt samtal”, rasade Maimon.
Bestörtningen i Jerusalem var lika stor som jublet blev bland bojkottens anhängare utomlands.
2013 har inneburit ett antal betydande framgångar för BDS, den propalestinska rörelsen för bojkott, frigörelse och sanktioner. I april blev det irländska lärarfacket första undervisningsorganisation i Europa att kräva en akademisk bojkott av Israel. I USA röstade medlemmar ur Association for Asian American Studies också för en bojkott, som första akademikergrupp i Nordamerika.
Genom att delta i bojkotten sällade sig Hawking till en liten, men växande skara brittiska berömdheter som tackat nej till inbjudningar att besöka Israel. Däribland Elvis Costello, Roger Waters, Brian Eno, Annie Lennox och Mike Leigh.
Problemet var bara att Hawking inte gjorde det, enligt Tim Holt vid universitetet i Cambridge. Hawking, 71, har lidit av den neurodegenerativa nervsjukdomen ALS i ett halvsekel. Han är förlamad, andas genom en ventilatior och kommunicerar med hjälp av en avancerad dator. Nu var hans hälsa ytterligare på väg utför, och jag hade alltså varit en nyttig idiot som hjälpt opportunisterna på BDS att vinna politiska poäng på hans sjukdom.
Jag började maila och ringa i ett rasande tempo i hopp om att få loss en förklaring från BDS som kanske, kanske skulle kunna rädda mitt hopp om att någonsin få skriva för The Guardian – eller någon tidning alls – någonsin igen.
Deras svar var minst lika förbluffande som Tim Holts varit bara någon timme tidigare.
”Allt är en härva av lögner”, svarade de mig.
”Visst”, svarade jag medan jag såg min story malas till köttfärs på Twitter. Jag anklagades för att ha skapat en ”fars” baserad på ”lögner” och ”skitsnack”.
”Det finns bevis”, sade man mig, ”skriftliga bevis”.
Jag stängde ner Twitter och började ringa. London, Cambrigde, Jerusalem. Snart hade jag fått bevis för min nu blåslagna story och kunde sakta ta mig ut ur skamvrån som Cambridges talesman ställt mig i.
En e-posttråd visade tydligt att både Hawkings personlige assistent och Tim Holt godkänt det uttalande från BRICUP som väckt mitt intresse från början. Och där fanns ett brev från Hawking till konferensens organisatörer, daterat den 3 maj och med Cambridges brevhuvud och logotyp, där han tydligt förklarade sina skäl att dra sig ur: inga hälsosäl – bara bojkott. Brevet hade skickats till flera personer och en av dem var vänlig nog att visa mig det.
”Jag accepterade inbjudan till konferensen eftersom detta inte bara skulle tillåta mig att uttrycka min åsikt om utsikterna för fredsöverenskommelse, utan också för att det skulle ge mig möjligheten att föreläsa på Västbanken”, skrev Hawking.
”Men jag har mottagit ett antal e-mail från palestinska akademiker som enhälligt menar att jag bör respektera bojkotten. Mot bakgrund av det måste jag avstå från att delta i konferensen. Hade jag deltagit så hade jag uttryckt min åsikt att den nuvarande israeliska regeringens politik kommer att leda till en katastrof.”
När Tom Holt konfronterades med bevisen insåg han snabbt att han avslöjats med att ljuga. På telefon bad han mig om ursäkt och bekräftade samtidigt att det tidigare uttalandet om Hawkings sviktande hälsa hade varit felaktigt.
”Du hade rätt”, sade han. ”Stephen skickade ett brev till den israeliske presidentens kontor i fredags där han meddelade att han kommer att respektera bojkotten. Dina källor hade rätt och jag ber om ursäkt”.
En timme senare skickade han ut ett pressmeddelade där han sade nästan (men inte riktigt) samma sak.
Därför kunde vi i förra veckan rapportera att Hawking mycket riktigt deltar i bojkotten, BDS största framgång någonsin.
Vad jag skulle vilja veta – förutom när mina elakaste twitterkritiker ska dra tillbaka sina förolämpningar – är vilken effekt som Hawkings beslut kommer att få på Israels ledning.
Kommer de att huka sig bakom en säkerhetsmur av förnekelse, eller kommer någon någonstans i Jerusalem ställa sig frågan varför en man i Hawkings ställning – som har besökt Israel fyra gånger tidigare och var beredd att resa igen, trots hög ålder och dålig hälsa – så snabbt har distanserat sig så från ett land han tidigare beundrat?
Matthew Kalman
översättning Martin Söderström