”Sverige är en bananrepublik”

Politiker snackar ofta om att fler borde starta företag. Men om människor visste hur rättsosäker tillvaron är för en småföretagare skulle de aldrig våga. Sämst behandlade blir de som inte har råd att försvara sig. Skatteverket påstår att systemet är rättssäkert. Samma sak gör ofta vi socialdemokrater. I själva verket är Sverige en skatterättslig bananrepublik.

Jag har tagit del av flera företagares detaljerade beskrivningar av hur skatteverket betett sig när de granskat räkenskaperna i deras företag. De beskriver chockartade upplevelser.

Trots att skatteverket i första instans både är polis, åklagare och domare med rätt att utdöma böter (skattetillägg) får företagaren inte något ombud. Systemet missgynnar småföretagare som inte har råd att betala sitt försvar. En revision kan vara det som slår undan fötterna för verksamheten.

Skatteverkets kritik sammanfattas i en granskningspromemoria som blir underlag för skattenämnd och länsrätt. Företagaren lämnas i extrem uppförsbacke med att svara på skatteverkets obegripliga frågor.

Vid sidan om det ordinarie arbetet att sköta firmans verksamhet ska varje handling och verifikat redovisas. Fel svar leder till böter. Var i vårt rättssamhälle skulle detta godkännas? Svaret är ingenstans. Den anklagade skulle naturligtvis omedelbart få rätt till advokat.

Nyligen har jag följt en invandrarföretagares vandring genom rättsväsendet efter att han granskats av skatteverket. Han hade varken råd att betala för extra revisorshjälp eller för att en jurist skulle stå vid hans sida. Granskningspromemorian förstod han inte eftersom den var skriven på en invecklad svenska. Han fick företräda sig själv i skattenämnd och länsrätt där han omedelbart blev misstrodd.

Han mådde otroligt dåligt under hela processen och att han fälldes på alla punkter är inte det minsta förvånade. Så fort han valde att bli företagare hade han mindre chans än en snöboll i helvetet.

Kulturen hos skatteverket tycks bygga på att företagare är fuskare som ska sättas dit. Skatteverket bedömer företagarens verklighet men lever i sin egen värld och har all makt att i efterhand sitta vid skrivbordet och avgöra vad som är ok. Att ge vägledande förhandsbesked är däremot omöjligt.

Ibland blir det helt galet. När Skatteverket skulle granska en skaldjursrestaurang tre mil inne i landet jämfördes den med en skaldjursrestaurang vid kusten. Man lät intäkterna från en lönsam sommarmånad bli schablon för branschen. På samma sätt låter skatteverket vinsten för pizzerior i storstad fungera som riktmärke för en pizzeria i Ljusdal.

Verkets fantasifoster ifrågasätts ytterst sällan av skattenämnder och länsrätter. ”Skatteverket beslutar upptaxera med skäliga x kronor” heter det. Ansvaret att bevisa motsatsen ligger på företagaren och är ofta en helt omöjlig uppgift.

Jag har följt flera konkreta fall där halvsovande ledamöter i skattenämnderna lyssnat till en föredragande tjänsteman från skatteverket för att sedan varken ställa frågor eller föreslå den minsta förändring. De litar blint till skatteverkets sakkunskap och dömer regelmässigt efter skatteverkets åsikt.

Företagarens rykte och framtid står på spel. Det är ofta stora summor som företagaren förväntas kunna betala in direkt efter fällande dom.

I ett fall underättades aldrig kronofogden om att skatteskulden inte var 255 000 utan snarare 7891 kronor. Skatteskulden gick till omedelbar verkställighet och resulterade i att företagarens villa såldes på exekutiv auktion.

När man granskar processen med rättssäkerhetsglasögon är slutsatsen glasklar. Vi socialdemokrater har skapat ett system där rättssäkerheten för den som driver företag är obefintlig.

Så här dåligt får vi inte bygga samhället. Skatteverket behöver jobba mer med att hjälpa och informera företagare och mindre med att utnyttja sitt övertag för att slå enskilda småföretagare i huvudet med all kraft. Skattenämnder och skattetillägg i sin nuvarande form måste skrotas och balansen mellan granskaren och den granskade måste bli bättre.

Det krävs en perspektivförskjutning i socialdemokraternas förnyelsearbete. Vi måste sluta ta myndigheternas parti mot den lilla människan. Vi måste se bristerna i samhället med öppna ögon om vi förväntar oss människors förtroende på nytt. Även en företagare har rätt att tas på allvar.