Förbjud export av levande djur

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2013-02-26 | Publicerad 2013-02-13

Djurens rätt: Köttskandalen visar hur illa djur behandlas i jakt på lägsta priset

Oavsett om köttet i snabbmatslasagnen från Findus kom från ko eller häst slaktad någonstans i Europa får konsumenten aldrig någonsin veta hur djuret haft det under uppfödning, transport och slakt. Den bild flertalet konsumenter har kommer från reklam och myter om djuruppfödning.

Hästar på väg till slakt transporteras under i stort sett samma fruktansvärda förhållanden som de flesta andra djurslag i EU. Den stora skillnaden är att vår relation till hästar är en annan och vi har band till hästar som sällskapsdjur. I Sverige äter vi lite hästkött jämfört med kött från andra djurslag, men vi är ett land med många hästar. Även många som inte är vegetarianer avstår från att äta hästkött.

Den svenska statliga djurtransportutredningen från 2003 konstaterar att: ”Från Danmark sänds hästar till slakterier till såväl Belgien som Italien. Det finns ett etablerat samarbete mellan danska och svenska hästhandlare och det är väl känt att danska hästhandlare köper slakthästar för slakt i Sverige.”

En aktuell kartläggning som gjorts av bland andra hästnäringen och LRF visar att fortfarande försvinner mellan 4 000 och 9 000 hästar spårlöst i Sverige varje år. Siffran tycks inte ha förändrats sedan 2003. Det betyder att så många som 100 000 hästar kan ha transporterats illegalt för slakt utomlands de senaste tio åren.

En häst som är slaktad i Rumänien kan ha genomgått en plågsam transport under flera dygn där hästen utsatts för stress, extrema temperaturer, bristfälliga utrymmen, skador, törst och hunger. En omfattande studie från 2008 av hästar på långväga slakttransporter inom EU visade att hälften av hästarna som transporterats var skadade. 38 procent var i så dåligt skick att de inte borde ha transporterats överhuvudtaget. Det var även vanligt att hästarna saknade mat och vatten. Många av hästarna hade dessutom redan transporterats i tre till fyra dagar innan de nådde EU:s gräns.

Förutom hästar, där det finns skäl att misstänka att de skickas från Sverige illegalt för slakt, exporterar Sverige andra levande djur. Under de senaste åren har tiotusentals grisar årligen transporterats till slakterier i Frankrike, Polen, Litauen, Tyskland, Pakistan och Italien.

Djur som ska till slakt får enligt svensk lag inte transporteras mer än åtta timmar. Så fort svenska gränsen passerats gäller istället EU:s bestämmelser. Då får hästar som ska till slakt transporteras 24 timmar i sträck, med utfodring och vattning var åttonde timme. Efter en paus på 24 timmar får transporten återupptas. Detta får upprepas hur många gånger som helst. Liknande regler gäller för övriga djurslag.

Efter länsstyrelsernas satsning förra året på att kontrollera svenska djurtransporter framkommer i rapporten att efterlevnaden av reglerna är låg, att resurserna inte är tillräckliga för att kontrollera djurtransporter, och att det behövs fler kontroller.

Skandalen kring hästköttet sätter fingret på hur djur säljs som varor och fraktas kors och tvärs över Europa i jakt på det bästa slaktpriset. Hur länge och varifrån hästarna som slaktades i Rumänen transporterats får vi kanske aldrig veta. De plågsamma djurtransporterna i EU måste få ett slut.

Tillsammans behöver vi kräva:

En 8-timmargräns för djurtransporter inom EU

Ingen export av levande djur

Mer resurser till kontroller av djurtransporter

Nolltolerans mot dödlighet och skador vid transport

Att en slakttransport aldrig ska köra länge än till närmsta slakteri .

Camilla Björkbom

Förbundsordförande Djurens Rätt