Var tog de nya moderaterna vägen, Kent Persson?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2013-02-05 | Publicerad 2013-02-04
Det var en gång ett parti. Vi kan kalla dem Gamla Moderaterna. De gick till val på att sänkta skatter och hårdare straff skulle lösa alla samhällsproblem. Väljarna såg dock att det var att komma med enkla lösningar på svåra problem och Gamla Moderaterna höll sig i opposition.
Jag minns alltför väl valrörelsen 2002. Jag var ännu inte partipolitiskt aktiv då. SVT:s avslöjande där många moderater framför gömd kamera skyllde samhällsproblemen på invandringen, rubbade min tilltro till politiken och det partiet i grunden. Och inte bara min. Sänkta skatter, hårdare straff och främlingsrädsla förde Moderaterna till sitt sämsta valresultat på decennier.
Men så hände något. En ny generation moderater hade en annan vision. De sa att de ville bli ett statsbärande parti som företrädde allmänintresset, lyssna mer på vetenskap än på ideologiska föreställningar. De skulle prata mer med vanliga människor än med sina kommunalråd. De tonade ner sin mest långtgående skattesänkariver, kallade sig för både arbetar- och miljöparti och tog ställning för en humanare flyktingpolitik. Det var framgångsrikt.
När Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och människor samlades över hela landet i oro över vad detta skulle innebära så inledde Miljöpartiet och regeringen ett samarbete i migrationsfrågorna. Sverige skulle inte bli ett av länderna i raden där politiker skulle anpassa sig efter främlingsfientlig högerpopulism. Istället skulle vi möta främlingsfientligheten med det enda den inte tål: mer öppenhet, mer humanism.
Samarbetet har inte varit lätt. Miljöpartiet har velat gå längre och snabbare. Moderaterna har hållit emot. Men uppgörelsen har levt upp till det löfte den innebar. Medan andra länder slutit sig, har Sverige istället fått en mer human flyktingpolitik.
Men så kommer hösten 2012 och något händer. Trots problemen i skolan, med arbetslösheten och klimatet så blev den största prioriteringen i senaste statsbudgeten en stor bolagsskattesänkning som inte efterfrågats av någon. Och de senaste veckorna har utspel om hårdare straff avlöst varandra som var det 90-tal igen. Moderaterna har inte ens försökt ta avstamp i forskning om vad som gör att människor hamnar – och fastnar i – kriminalitet. Det handlar om signalvärdet har man sagt. Men de starkaste signalerna har varit de om vilket parti Moderaterna är.
För samtidigt som forskning vid Göteborgs universitet visar att en lägre andel än någonsin vill minska flyktingmottagandet finns en grupp som sticker ut. En grupp som i allt större envishet hävdar att invandring skulle vara en belastning. En av tre moderata kommunstyrelseordförande vill, enligt en ny undersökning, ta emot färre flyktingar. Det är ofta i moderata kommuner man vägrat möta ensamkommande flyktingbarn eller skriva avtal med Migrationsverket. Det är i det ljuset man ska se att Kent Persson nu tillsatt en särskild moderat arbetsgrupp som ska se över hur invandringen till Sverige ska minska nästa mandatperiod.
Miljöpartiet driver just nu en samtalskampanj där vi diskuterar just migrations- och integrationspolitik med människor. Vi möter bland andra de som engagerar sig för att deras vänner ska få stanna i Sverige. Vi tar del av erfarenheter från ingenjörer som inte får jobba som ingenjörer i Sverige, de barn som får kämpa hårdare i skolan då de inte har svenska som modersmål eller den Ica-handlare som mött blint näthat efter att han välkomnat syriska flyktingar till sin affär.
Sverige har problem med integrationen. Men det handlar inte om hur många som kommer hit. Det handlar om hur de tas emot.
Det ser ut som att Moderaterna 2014 än en gång ska möta väljarna med sina gamla krav på minskad invandring, höjda straff och skattesänkningar till vilket pris som helst. När man är regeringstrött är det lätt att falla tillbaka i gamla hjulspår. Men får jag i all vänlighet påminna Kent Persson om en sak: Ni har försökt det där förr. Och det gick inte då heller.
ANDERS WALLNER (MP),
Partisekreterare