Proffstyckarna: Så gick riksdagsdebatten

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2013-01-16

”Gillar Reinfeldts sarkasmer”

DEBATTÖR FRÅN HÖGER Mattias Svensson, redaktör för den borgeliga tidsskriften Neo.

En regeringssugen socialdemokrat mot en regeringserfaren moderat blev huvudkonflikten i dagens riksdagsdebatt. Fredrik Reinfeldt trivs i allvar och kris. Han talade om Sveriges manövrerande som en liten, exportberoende nation i en värld ömsom präglad av kris ömsom av konkurrenskraft. Då blir det svårt att leverera, vilket hans repliker på andra handlade om.

Men visst blev statsministerns frånvaro av energi och lust att genomföra reformer och åstadkomma positiva resultat tydlig.

Mikael Damberg hade gjort hemläxan och satt sig in i småföretagens villkor. Ett populärt förslag som avskaffandet av andra sjuklöneveckan visar på lusten att förändra och regera. Tystnaden om LO:s välfärdsförslag var lika talande för att Socialdemokraterna har många besked kvar till ett regeringsprogram.

I övrigt noterade vi att Annie Lööf valde profilen som landsbygdens intresseparti, att Gustav Fridolin tänker krama det mesta ur sina timmar som folkskollärare och att den vanligen så skämtsamme Göran Hägglund fokuserade på vår mänskliga sårbarhet och att den kan minskas.

Dagens vinnare: De stora partierna profilerade sig som regeringsalternativ.

Dagens förlorare: Jimmie Åkesson. Ett evigt klagande.
Dagens skräll: Det verkade vara en nyhet för Jan Björklund att ekonomen Milton Friedman inte rekommenderar höjda skatter. Inte heller i högkonjunktur.
Dagens det-har-vi hört-förut: Gustav Fridolins igenkännande av elever som underkänner proven och klagar på läraren när resultaten gått dem emot var en rolig replik när Jan Björklund återigen skyllde skolresultaten på alla andra.

Mest minnesvärt: Jonas Sjöstedt ställde giftiga frågor i sina repliker. Om LO:s vinstförbudsförslag till Damberg, om euron till Björklund och (oväntat) om lättnader för storbanker till Åkesson. Men giftigast var Gustav Fridolins Palmeparafras om Sveriges bristande avståndstagande från diktaturer.
Roligast i dag: Jag gillar Fredrik Reinfeldts sarkasmer, som att han skulle berätta på krismötena i Europa om att den tyngsta kritik han fått var att hans prognoser varit fel.

”Dagens vinnare är Annie Lööf”

DEBATTÖR FRÅN VÄNSTER Eric Rosén, journalist på Dagens Arena.

När Fredrik Reinfeldt sitter på sitt rum ser han hur vintern sveper in. Den kan han inte göra något åt. Snön faller oavsett vad han gör. Det inser han. Och det är bra att man som statsminister inte tror att man kan påverka allt som sker i universum. Men att Reinfeldt ser på politik på samma sätt känns inte lika bra. I årets första partiledaredebatt låter det dock så: Världen är på väg åt helvete - men alliansen gör allt rätt på vägen dit. Arbetslösheten ökar, skolresultaten försämras, klimatet förstörs, inkomstskillnaderna ökar. Vi kör mot ett stup - men alliansen är den bästa chauffören dit.

Det är en uppgiven inställning som på sikt är omöjlig.
”Det är lätt att vara enig när det är slut på idéer”, sa Jonas Sjöstedt om allianspolitiken.

Fredrik Reinfeldts huvudfokus ligger däremot på om oppositionen är enig. Om de kan regera tillsammans. Och det är en viktig fråga, men knappast det viktigaste att diskutera i dag. Statsministerns strategi? Vinna förtroende på budskapet att politiken inte kan göra skillnad.

Dagens vinnare: Annie Lööf, som i princip riktade sitt anförande till det egna partiet och försökte bevisa att hon inte är nån nyliberal, vann nog tillbaka en del förtroende hos centerpolitiker ute i landet.

Dagens förlorare: Fredrik Reinfeldt. Verkligheten är hans största fiende och när han säger sig vara ”övertygad om att de åtgärder vi gjort ger ökad sysselsättning" måste det vara religiös förhoppning snarare än verklighetsbaserad analys.

Dagens skräll: Jimmie Åkessons konstaterande: ”Det är ganska få flyktingar som tar sig till Sverige.” Jan Björklunds ”Skolresultaten kommer att fortsätta sjunka.” Två oväntade erkännanden.

Dagens det-har-vi hört-förut: Gustav Fridolins pretentioner, darr på rösten och långa pauser när han försöker vara engagerande. Det blir lite fånigt ibland.

Mest minnesvärt: Att Fridolin konsekvent lyfte klimatfrågan och att Sjöstedt som enda partiledare fokuserade på jämställdhet.

Roligast i dag: Jan Björklund är ofrivilligt kul när han sätter fingret på problemen med den nuvarande regeringspolitiken: ”Det går bättre för Nordeuropa än Sydeuropa och det får vissa att tro att vi kan luta oss tillbaka. Men det räcker inte!”