Julskinkan kommer från plågade grisar
Julmaten är traditionstyngd, men mat handlar numera också om att välja rätt för miljön och för djuren samtidigt som hänsyn ska tas till plånboken. Mitt i allt julstök och mitt i våra traditioner, finns det anledning att oroa sig över skinkan på julbordet?
Den svenska djurskyddslagen används ofta som garant för att svenska grisar har det bra. På Sveriges Grisföretagares hemsida läser jag: ”Den svenska djurskyddslagen garanterar att djuren föds upp i en närmiljö där de kan utöva sina naturliga beteenden”. Men lagen är inte bättre än sin efterlevnad.
När Länsstyrelsen i Skåne nyligen inspekterade 21 gårdar i det gristäta länet kunde mer än varannan gård inte leva upp till lagens krav på strö till grisarna. Det bekräftar den bild vi fått tidigare: de flesta grisar tillbringar sina liv på kala betonggolv.
Med tanke på den svenska djurskyddslagens krav på naturligt beteende blir många både förvånade och upprörda när de får höra att 99 procent av de svenska grisarna aldrig får komma utomhus. En tredjedel av svenska suggor lider dessutom av smärtsamma liggsår, bland annat på grund av de hårda golven.
Grisar har ett stort behov av att böka och behöver en stimulerande och varierad miljö. Får de inte det kan de utveckla beteendestörningar som ofta yttrar sig i att de börjar bita på varandras svansar. Trängseln och sysslolösheten i grisfabrikerna ger upphov till stress hos grisarna och fler än var tionde gris har fullt utvecklade magsår vid tiden för slakt. De är då bara sex månader gamla.
Alla hanar kastreras genom att testiklarna skärs bort från de skrikande smågrisarna, som inte är bedövade under ingreppet. Anledningen är att grisköttet inte ska få så kallad galtlukt, en obehaglig lukt och smak hos köttet som kan utvecklas i samband med att grisen blir könsmogen.
I förslaget till ny djurskyddslag ska kastrering utan bedövning förbjudas från och med 2017. Fram till dess kommer över 4 000 smågrisar fortsätta att genomgå ingreppet, varje dag i Sverige.
På slakteriet bedövas grisarna med koldioxid. Grisar får kvävningskänslor av koldioxid och man kan se att de kämpar för att ta sig undan innan de förlorar medvetandet. En svensk studie visar att tiden mellan bedövning och själva slakten för de flesta grisar överskrider lagkravet på max 60 sekunder. Det innebär med andra ord en risk för att grisarna är vid medvetande när de avblodas.
Grisproducenterna försöker lugna konsumenterna med att Sverige ligger i framkant när det gäller djurskydd, och att det är ännu sämre i andra länder. Det är sant att grisar föds upp under hemska förhållanden också i andra länder, men det minskar inte de problem vi ser i Sverige.
Trots de ogästvänliga miljöer där grisar hålls och trots människans försök att göra grisar till enbart enheter för köttproduktion förblir grisar levande kännande individer som vill böka i jorden, ta hand om sina kultingar och slippa uppleva smärta.
En oro för grisen bakom julskinkan är tyvärr befogad.
Vårt val i juletid behöver inte stå mellan kött från grisar som lidit mer eller som lidit mindre,
i Sverige eller i något annat land. Det finns bara en djurskyddsmärkning som fungerar och den heter vegetariskt. Vi kan fira en jul i respekt för våra medvarelser, utan den symboliska julskinkan från gris på julbordet. Vi kan välja att fira en mer medkännande jul i år.
Camilla Björkbom
Djurens rätt