Israels ambassad: Fred kräver ömsesidig återhållsamhet
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2012-11-23
Då en vapenvila nu ingåtts i Mellanöstern under amerikansk och egyptisk medverkan finns alla skäl att se tillbaka på de grundläggande faktorer som lett till ett svårt och upptrappat läge.
I motsats till vad som ibland påstås har Israel visat en återhållsamhet utan motstycke under nära tio års daglig terrorbeskjutning mot landets södra delar där en miljon civila israeler ständigt lever inom terrorns radie.
Som vi nu sett når terrorn också storstaden Tel Aviv och landets centrala delar på grund av de missiler som Iran smugglar in till Hamas-regimen i Gaza.
Så sent som onsdagen den 21 november sprängdes en hel buss mitt i hjärtat av Tel Aviv under rusningstrafiken. Samtidigt som de många svårt skadade fördes till sjukhus jublade Hamas. I fredens intresse var Israel ändå berett att ge ett eldupphör en chans.
Just återhållsamhet och ansvarstagande är de egenskaper som under år efter år av hänsynslös, daglig raketterror varit utmärkande för Israels agerande. Samtidigt har den dagliga terrorn mot Israel kommit att betraktas som ett normaltillstånd som förbigås med tystnad.
13000 raketer har regnat över Israel sedan 2001 medan omkring 50 israeler dödats och hela 1700 skadats till följd av Hamas terror. Under den senaste veckans upptrappning har vi sett hundratals raketer avfyras mot Israel dagligen. Allt detta trots att Israel inte har någon som helst närvaro i Gaza sedan 2005.
Barnen i södra Israel har 15 sekunder på sig att ta sig till skyddsrum när larmet går. I en stad som Sderot är de ofta svårt traumatiserade av de oupphörliga raketattackerna dag efter dag, år efter år. Dessa barn är offer för en omänsklig terror – vem för deras talan?
Medan Hamas hela strategi bygger på att attackera civila offer är Israels svåra dilemma hur man skall kunna försvara sin egen civilbefolkning utan att vanliga palestinier kommer till skada. Detta kan vara en omöjlig ekvation, när terror-regimen i Gaza eller Hizbollah i södra Libanon medvetet väljer att förlägga sina militära installationer mitt bland civilbefolkningen i några av de mest tätbefolkade områdena i världen. Sin egen terror riktar de sedan mot Israels civila. I absolut kontrast till detta står Israels enorma ansträngningar för att skydda både egna och palestinska civila genom larmsystem, skyddsrum och ny anti-missilteknologi.
Vad gäller terroristorganisationerna rör det sig här heller inte om några obetydliga styrkor. Hizbollahs missilförråd på omkring 60 000 pjäser är mer än vad de allra flesta stater kan uppbåda och även Hamas är ett exempel på en terroristorganisation med den militära kapaciteten hos en reguljär armé.
Världssamfundet borde uppskatta Israels återhållsamhet och agera till skydd för den av terrorn hårt prövade civilbefolkningen i södra Israel. Den nu aktuella vapenvilan är ännu ett exempel på hur Israel är berett att pröva alla möjligheter för att om möjligt undvika väpnad konflikt. Tyvärr resonerar och agerar inte alla parter i Mellanöstern så.
Isaac Bachman