Fler än staten kan göra hjälpinsatser

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2012-11-13

Göran Hägglund (KD): Utöka rätten att göra avdrag för gåvor till frivilligorganisationer

Tv-reportern samtalar med en företrädare för Missing people. Bakgrunden är att frivilligorganisationen – som specialiserat sig på att leta rätt på försvunna människor – haft flera framgångar på senare tid. ”Arbetar ni ideellt?”, undrar reportern. Missing peoples representant svarar att ja, arbetet utförs ideellt. Synbart förvånad över detta frågar reportern om det inte vore rimligare att samhället tog ansvar för detta.

Den frågan sätter fingret på ett problem i den svenska debatten. Den bygger nämligen på föreställningen att Missing people inte skulle vara en del av samhället, och att bara det vi bekostar gemensamt fullt ut kan räknas dit. Därmed utestängs massor av människor, och ett enormt engagemang, från det som kallas samhället.

Det ideella arbetet ökar i Sverige och motsvarar i dag över 400 000 heltidstjänster per år. Det är dubbelt så många som landets tio största arbetsgivare tillsammans. Arbetet utförs i idrottsföreningar, bostadsföreningar, hjälporganisationer och, som framgått nu i dagarna, grupper som söker försvunna människor. Vid sidan av det frivilliga arbetet ökar även svenskarnas gåvor till välgörande ändamål.

Under 2011 skänkte vi 5,2 miljarder kronor till organisationer med så kallade 90-konton. Det är en ökning med cirka 6 procent jämfört med året dessförinnan, och något vi ska vara stolta över.

Reporterns oförmåga att se allt detta som delar av samhället har förmodligen inte uppstått i ett vakuum. Under lång tid har frivilligarbete och socialt engagemang baktalats, främst av krafter till vänster.

När regeringen, med Kristdemokraterna som pådrivande kraft, i år införde ett avdrag för ideella gåvor gnisslade både socialdemokrater och vänsterpartister tänder.

Men det är viktigt att inse att välfärd handlar om så mycket mer än skatter och politik.

Ett samhälle som inte vill lämna någon i bakvattnet har helt enkelt inte råd att rynka på näsan åt vare sig medmänskligt engagemang eller konstruktiva idéer. Politikens inriktning behöver handla mer om hur vi kan uppmuntra samhälleligt engagemang.

Som en del i detta vill vi kristdemokrater både utöka och förenkla den avdragsrätt för gåvor som redan har införts.

Vi vill både uppmuntra och underlätta för den ideella sektorn, som vi ser som ett viktigt komplement till den offentliga. Vi vill bidra till att bygga bort just den kultur av antiidealism som har präglat Sveriges politiska debatt i flera decennier – samma kultur som fick tv-reportern att likställa samhället med staten.

I somras, alltså när det nya gåvoavdraget hade funnits i ungefär ett halvår, hävdade flera medier att det hade blivit en flopp. Detta då få valt att utnyttja det.

Låt mig därför stillsamt påpeka en sak: Detsamma gällde för rut-avdraget efter dess första halvår. Verklighetens folk lus­läser knappast alla riksdagsbeslut, och det tar ett tag innan nya regler blir allmänt kända.

Men vi vet också att i dag är rut-avdraget helt etablerat, och att bara Vänster­partiet fortfarande är helt emot det. Jag är säker på att gåvoavdraget om några år kommer att vara lika självklart som rut, även för oppositionen.

Under hundra år av politisk debatt har konfliktlinjen gått mellan vad som kan anses vara det offentligas roll och vad människor, ensamma eller tillsammans, kan lösa på egen hand. Det som ofta glöms bort är att den gränsen är flyttbar. Det vi själva tar ansvar för behöver inte hamna på skattsedeln.

När vi kombinerar det offentliga med det ideella får vi en både mänskligare och bättre välfärd. Därför är det nu hög tid att släppa loss det Frivilliga Sverige.

Göran Hägglund