Flyktingpolitiken i Sverige är inhuman
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2012-10-05
Som flyktingar är barn särskilt sårbara. Nyligen såg vi bilden av våldtagne 15-årige Ali som sydde ihop sin mun i desperation när han var på väg att utvisas från Sverige. Ali är tyvärr inte ett enskilt fall, utan ännu ett bevis på att den svenska migrationspolitiken är inhuman.
Flyktingmottagandet är ett nationellt åtagande, i enlighet med internationella konventioner. Men samtidigt som Assad-regimen i Syrien bombar sitt folk och många tvingas fly så säger många svenska kommuner nej till ensamkommande flyktingbarn.
För den som flyr till Sverige räknas inte den politiska retoriken. Endast resultat i verkligheten duger – bättre möjligheter för skydd här och nu. I arbetet för ett mer humant Sverige krävs samarbete inom och utom de politiska partierna.
När Göran Persson 2003 pratade om ”social turism” så fick Miljöpartiet igenom att även medborgarna i de nya EU-länderna skulle omfattas fullt ut av den fria rörligheten. Någon social turism skedde heller aldrig. När människor gick samman i påskuppropet 2005 och krävde flyktingamnesti drev vi igenom en tillfällig asyllag som gav 17 000 gömda barn och vuxna chansen att leva i det svenska samhället.
Och när de främlingsfientliga fick framgångar i valet 2010 slöt vi en migrationspolitisk överenskommelse med minoritetsregeringen.
Överenskommelsen gör att fler får stanna, att papperslösa barn ges rätt till vård och skola samt att familjer som splittrats under flykt kan återförenas. Dessutom stänger den ute Sverigedemokraterna från inflytande i dessa frågor.
Miljöpartiet fortsätter att driva på hårt för att det sista kommatecknet i överenskommelsen ska genomföras. Men det finns mer att göra:
Över de senaste tio åren har Miljöpartiet, i förhandlingar med både vänster- och högerregeringar, visat att när det kommer till människors rätt till asyl och rörlighet över nationsgränserna så gör vi skillnad. Och det är i ljuset av detta som de tre förslagen ovan ska läsas. Det handlar om grundläggande medmänsklighet, och motsatsen är ett brott mot allt som är anständigt i vårt samhälle.
För varje person som ställs utanför och för varje ingenjör som inte tillåts använda sin utbildning förlorar både individen och samhället. Sverige måste bli bättre på att motverka diskriminering och stärka arbetet med validering av utländsk utbildning och arbetslivserfarenhet.
I helgen samlas 600 av Miljöpartiets lokala politiker. Vissa representerar kommuner som har problem med befolkningsminskning, andra med hög arbetslöshet eller bostadsbrist. Vissa har många nyanlända, andra har få. Men som gröna politiker har vi gemensamt att vi vill öppna fler dörrar till Sverige och samhället. I en tid då många tvingas på flykt måste alla kommuner ta ett större ansvar för ett humant mottagande. Medmänskligheten bär vi tillsammans.
Åsa Romson (MP), språkrör
Mehmet Kaplan (MP), talesperson för lika rättsfrågor
Maria Ferm (MP), migrationspolitisk talesperson