Thomas Olsson: Vilka bevis har vi missat, Lambertz?
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Publicerad 2012-09-26
Sture Bergwalls advokat: ”Laget” runt Lambertz får allt fler spelare
Efter det senaste beslutet om att lägga ned åtalen rörande morden på Trine Jensen och Gry Storvik har de fällande domarna hittills granskats och underkänts av tolv hovrättsdomare och sju åklagare.
Jonas Gardell sa en gång: ”Man vet att man börjar bli gammal när det känns skönt att se en polis i tunnelbanan.” Själv hade jag en liknande upplevelse för ett tag sen när en yngre journalist ville få en kommentar till ett uttalande från en representant från Lundin Oil rörande situationen i Ogaden. Jag svarade då att han framstår som oljebranschens svar på Bagdad Bob. ”Bagdad vem?”, frågade journalisten. Då insåg även jag att åren gått. Häromdagen kom jag av någon anledning återigen att tänka på Bagdad Bob.
Anhängarna av myten eller teorin om Quick som seriemördare har de senaste veckorna återhämtat sina krafter. Med Göran Lambertz som banerförare har de inlett förnyade attacker mot dem som ifrågasätter de terapeutiska behandlingar, polisutredningar och rättegångar som lett fram till att Sture Bergwall erkände cirka trettio mord och dömdes för åtta.
”Laget” som de numera kallas efter att deras mejlkorrespondens runnit ut i offentligheten är trosvissa och de har redan utropat sig som segrare. Precis som – ja, ni lite äldre läsare vet vem.
”Laget” mönstrar huvudsakligen namnkunniga spelare som sedan tidigare varit inblandade i Quick-affären, men på avbytarbänken hittar vi namn som Dick Sundevall och på transferlistan över möjliga tillskott finns bland annat professor Mårten Schultz.
Med en sådan uppställning kunde vi kanske vänta oss ett väl genomtänkt spel, men i stället kommer, olika och sinsemellan kontraproduktiva, individuella initiativ där övriga spelare inte följer med upp, utan endast hejar på från sidlinjen.
När Lambertz gång på gång lyfter fram påståendet om att det finns övertygande bevis om Sture Bergwalls skuld följer med det påståendet också ett åtagande. Förutom att redovisa de bevisen måste Lambertz även fullfölja sitt resonemang och ta ställning till konsekvenserna av sitt resonemang. Det är inte rimligt att samtidigt påstå att det finns övertygande bevisning om Sture Bergwalls skuld och att resningsbesluten är riktiga. En person som är överbevisad om att ha begått ett mord ska inte beviljas resning och sedan bli frikänd. Skulle det ske finns det all anledning att vara kritisk till resningsbeslutet.
Problemet är bara att alla de övertygande bevis som räknas upp av Lambertz redan finns redovisade i de tingsrättsdomar där Bergwall fälldes till ansvar för mord. Bevisen har därför varit väl kända för hovrätterna. Vad som framkommit i resningsärendena är att det undanhållits väsentligt utredningsmaterial som medför att bevisen inte har den betydelse som man tidigare trodde. Godtas denna bedömning är det svårt att se hur morddomarna kan påstås grunda sig på övertygande bevisning.
Den omedelbara slutsatsen av Lambertz argumentation är att hovrätterna missat den övertygande bevisningen, men samtidigt uppger han i olika intervjuer att resningsbesluten inte är felaktiga. Ett minimum av intellektuell hederlighet kräver att Lambertz nu klargör om han anser att något resningsbeslut är felaktigt. Om han inte anser det, måste han rimligtvis förklara hur det är möjligt att hovrätterna fattat riktiga beslut när han påstår att de förbisett övertygande bevisning.
Så upp med hela laget på banan nu och låt oss diskutera sakfrågan: vilka bevis har hovrätterna förbisett och vilket resningsbeslut menar ”laget” är det felaktiga?
Thomas Olsson