Rätt att myndigheter tar hjälp av PR-proffs

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2012-08-21

Viktigt att allmänheten får kännedom om verksamheten

Att den offentliga sektorn lägger en del av skattebetalarnas pengar på kommunikation är fortfarande ett rött skynke för många. Senast tas frågan upp i ST:s tidning Publikt då Arbetsförmedlingen har tagit hjälp av kommunikationskonsulter för att föra ut information om nya arbetsmarknadsåtgärder.

Samtidigt diskuteras både offentliga och privata organisationers kommunikation kring fikabord och vattenautomater som aldrig förr. Många har en åsikt om hur en eller annan chef hanterat drev och kriser i media. Medvetenheten om kommunikationens betydelse är mycket större nu än för bara några år sedan.

Även offentlig sektor behöver lägga ner resurser på sin kommunikation. Alternativet är nämligen att inte kommunicera alls. Bortsett från att det är svårt att få en organisation att alls fungera utan kommunikation, kommer ingen att få kännedom om arbetsmarknadsåtgärder, stimulanser för hållbar utveckling eller nya skatteregler. Dessutom vänder sig offentlig sektor till människor som kan befinna sig var som helst i samhället; geografiskt, socialt och kulturellt. Att nå alla dessa kräver många olika insatser i många olika kanaler, och detta kostar pengar, även för en myndighet.

Måste man då ha konsulter till detta? Ja, ibland. Att ständigt ha bemanning för stora kommunikationsinsatser på en myndighet skulle sannolikt betyda att kommunikationsavdelningarna skulle behöva vara dubbelt så stora som de är idag. Som kund hos en PR-byrå får man tillgång till flera specialister med mångårig erfarenhet utan att behöva anställa dem, vilket skulle bli en mycket dyrare historia – för skattebetalarna. Ur det perspektivet är det inte konstigare att ta in extra hjälp när belastningen temporärt ökar än att organisationer tar in extra jurister eller ekonomer när behov uppstår.

Skattebetalarnas pengar är en allvarlig historia. Vi ska vara mycket glada över den långa tradition av offentlighetsprincip som möjliggör granskning av användningen av dessa, även pengar som läggs på kommunikation. Men utan kommunikation kommer medborgarna att undanhållas viktig information om samhällsapparaten och därmed kan inte myndigheterna fullgöra det uppdrag de har.

Med kommunicerande myndigheter kan allmänheten hålla sig informerad om den verksamhet som deras pengar finansierar – och ställa krav på den. I slutändan blir det därför en fråga om demokrati. Det är vad skattebetalarnas pengar går till.

Cecilia Schön Jansson

Ordförande Sveriges Kommunikatörer