Samtal och insikt botar inte män som slår kvinnor
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2012-08-06 | Publicerad 2012-08-02
Eva Rusz: Enbart en liten minoritet av misshandlarna kan förändras
Sverige är ett U-land vad gäller kompetens kring mekanismer bakom kvinnovåld. Det är dags att vi ser sanningen i vitögat. Vi måste hjälpa kvinnor att avlägsna sig från dessa män och inte övertala dem att förlåta och förstå sina våldsverkare.
Då en man en gång har ändrat sina tankar om en kvinna och hotar henne är det kört. Hatande och hotfulla män kommer inte att förändras genom insikter eller samtal. Det är enbart en liten minoritet av alla hatfulla män som kan förändras, om ens det.
Politiker, kyrkan, socialarbetare, polismyndigheter, jurister och domstolar måste skaffa sig mer kunskap kring hatets mekanismer. Det är förvånande lite experter inom psykiatrin som engagerar sig. Många svenska kvinnor är i dag lika utsatta som om de levde på stenåldern och landets kvinnojourer går på knäna.
Vissa experter som kvinnorna vänder sig till tror fortfarande på att dessa hatande och hotfulla män kan förändras genom samtal och insikter. Att man bör ge dem en chans till efter att de har hotat och slagit kvinnan. Skulle dessa män kunna bli känslomässigt intelligenta? Mitt svar är nej. Hatfulla män fungerar på stenåldersnivå. Hatande och hotfulla män besitter inte förmåga till självreflektion. De är experter på att rättfärdiga sina psykiska och fysiska angrepp.
Hat är en mänsklig egenskap som inte har försvunnit genom evolutionen, den baseras på en kraftfull känsla som kan ligga till grund för eliminering av andra. Vi är alla kapabla att bete oss både empatiskt och hatfullt, men de flesta lär sig att inte leva ut sitt hat. Ingen människa föds hatfull. Hatets känslomässiga utveckling startar då barnets behov av känslomässig närhet inte uppfylls. Upprepad försummelse skapar kaskader av starka känslor i hjärnan.
Saknad, övergivenhet, brist på kärlek och uppmärksamhet kan bli till vrede. Och vrede kan skapa beteenden. Hatet utvecklas hos barn som har blivit misshandlade psykiskt eller fysiskt. En bräcklig och oklar självbild kompenseras i vuxen ålder med en överskattad självbild. Där varje upplevt hot mot relationen och personen besvaras med utfall och hatfulla beteenden.
I familjer där föräldrar har uttryckt hat mot andra grupper av människor förmedlas en "vi och dom-känsla" som kan ligga till grund för hatfulla beteenden. Hatet kan triggas i gång i en relation när kvinnan har en avvikande åsikt, vill göra slut, vill förändra relationsbalansen. Männens syn på kvinnan blir svartvit, generaliserad och starkt negativt känslomässigt färgad.
Deras beslut att slå, hota eller döda är länkade till en för dem omedveten eller medveten känslomässig upplevelse. Dessa känslomässiga upplevelser sitter kvar som räfflor i männens hjärnor. De förändras inte genom samtal, eftersom det som hatet utgörs av är känslomässiga urspårningar sen förr. Och då känslorna blir starka eftersom männens självkänslor blir hotade så försvinner förnuftet helt. Intelligens, utbildning, social status har ingen betydelse.
Det kan ta år av psykoterapi och annan behandling innan förnuftet kan vinna över känslan. Och då har hundratals svenska kvinnor redan hunnit bli ihjälslagna. I den stund en man som säger sig älska en kvinna uttalar ett hot eller visar hot mot henne är det kört. Eftersom empatins inre kompass är borta.
Även om mannen på sikt inte vinner några fördelar av att ha ihjäl sin partner så anser han att han i handlingen har upphöjt sin egen självkänsla och status. Det är alltså inte en relation en hatande och hotfull man bryr sig om utan bilden av sig själv.
Eva Rusz