Så styr vårdjättarna svensk inrikespolitik
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2012-08-08 | Publicerad 2012-08-02
V: Riskkapitalbolagen har blivit en maktfaktor – precis som i USA
Under fyra år före valet 2010 bodde jag i USA. En av de viktigaste frågorna i amerikansk debatt var och är den om sjukförsäkringen. Många amerikaner saknar ordentligt skydd vid sjukdom. Det privata systemet är dyrt, ineffektivt och orättvist. Den amerikanska sjukvården kostar dubbelt så mycket per person som den svenska och kostnaderna ökar snabbt. Varför har det då varit så svårt att reformera något som fungerar så uppenbart dåligt?
En avgörande orsak är att de starka kommersiella krafter som tjänar miljarder på att ha det kvar gör allt för att påverka politiska beslut om reformer. Bolagen ger kampanjbidrag till politiker och de drar sig inte för rena skrämselargument för att hindra nödvändiga förändringar. Vinstintressena styr politiken.
Även i Sverige har privata storföretag i välfärden blivit en politisk maktfaktor. Riskkapitalbolag håvar hem miljarder på våra skattepengar som var avsedda för skolor, sjukvård och äldreomsorg. Aktörerna på marknaden expanderar brett, i dag äger exempelvis endast två bolag över 50 procent av äldreomsorgsmarknaden.
Dessa mäktiga bolag tar nu steget in i den politiska debatten. Det är stora kapitalintressen som står på spel. Bara företaget Carema Care tjänade förra året 290 miljoner kronor. VD:n lyfter en årslön på närmare fem miljoner. För att öka sina vinster sätter riskkapitalbolagen dessutom skatteflykt och räntesnurror i system. De gör sina vinster genom att ha färre anställda och sämre anställningsformer, vilket gör det svårare att klara en bra kvalitet i verksamheten.
De försöker självklart slå vakt om sina vinster och påverka politiska beslut till sin fördel. Ju mer dessa bolag får växa, desto större makt får de att påverka samhället och politiken. Organisationer som Vårdföretagarna har blivit plattformar och megafoner för välfärdsbolagens egenintressen där den privatiserade välfärden lovordas. Här tas det fram rapporter och inlägg i debatten för att påverka de folkvaldas beslut och maximera de egna vinsterna.
I Sverige ger inte företagen kampanjbidrag till enskilda politiker. Istället värvar de politiker till sina ledningar. Ofta är det tidigare rödgröna politiker som får väl betalt för att gå de privata bolagens ärenden. De kan göra större nytta för att påverka sina partier där kritiken mot vinstslöseriet i välfärden är stort.
Några exempel är Stefan Stern, tidigare statssekretare för S och numera senior advisor i Magnorakoncernen, som är majoritetsägare i både skolföretag och vårdbolag, eller Widar Andersson, f.d. riksdagsledamot (S) och nu ordförande för Advisory Board Acade-Media med flera styrelseuppdrag i olika välfärdsbolag i bagaget. En annan är Mikaela Valtersson, tidigare riksdagsledamot för MP, numera vice vd för Kunskapsskolan.
Dessa personer värvas på grund av sina politiska kontakter och sina möjligheter att påverka besluten. Reinfeldts egen rådgivare kring ”kvaliteten i vård- och omsorgssektorn” är vårdbolaget Attendos VD Henrik Borelius som har gjort mångmiljonklipp på de olika ägarskiftena av bolaget. Uppräkningen kan göras lång.
Det är dags att se att kapitalintressena för privata vinster i välfärden aktivt och medvetet försöker påverka politiska beslut i Sverige som i USA. Det är ett demokratiskt problem och hindrar att skattepengar används på bästa sätt. Det är medborgarnas rätt till bra utbildning, vård och omsorg som borde få styra de politiska besluten – inte riskkapitalbolagens jakt på miljardvinster.
Jonas Sjöstedt