Sommarens festivaler är vår nya jobbmotor

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2012-07-27

Företagarna: Lokala "förståsigpåare" måste sluta oja sig över musikfester

Peace and Love-festivalen slog i år åter publikrekord med över 48 000 besökare. Det som började som en musikmanifestation mot våldet i Borlänge har på 14 år utvecklats till mötesplats för musikälskande människor i alla åldrar för att lyssna till allt från svenska artister nära genombrott och världsartister som Rihanna.

I helgen är det dags för Storsjöyran som sedan starten 1983 haft över över 1 miljon besökare genom åren. Ingen hade då kunnat tro att scenen på Stortorget skulle visa stjärnor som Lady Gaga, Pet Shop Boys och i år Patty Smith. Bara den här helgen väntas minst 35 000 besökare, vilket betyder ca 35 miljoner i omsättning och att minst 25 nya jobb kommer till.

Många är de festivalinitiativtagare som mötts av skepsis av myndigheter när de velat starta festivaler. Krångliga processer med alla de tillstånd som krävs och kritik från lokala ”förståsigpåare” om att festivaler kostar polisresurser, skräpar ner och bidrar till att sänka debutåldern för alkohol.

Sanningen är att det 2012 arrangeras nästan tusen “festivaldagar” i Sverige, från maj till augusti. Orter som Åmål, Emmaboda, Arvika, Örnsköldsvik och Borlänge hamnar på kartan, för att under några dagar vibrera av aktivitet, kreativitet och besökare. Turismekonomiska mätningar försöker, på ett föredömligt sätt, att mäta de direkta effekterna i kronor och ören.

Festival- och konsertsommaren omsätter i dag 4-6 miljarder kronor i biljettintäkter och turistkonsumtion. En försiktig beräkning ger att Festivalsverige skapar ca 4500 heltidsarbeten, och givetvis många fler deltidsjobb.

En festival ger dessutom upphov till många fler positiva effekter för bygden, effekter som inte syns i den traditionella ekonomiska balansräkningen. De turismekonomiska mätningarna utesluter alla de ytterligare besökare en festival drar till orten, så som volontärer, artister, journalister, försäljare och personer som inte köper biljett (och därför inte inkluderas i de direkta mätningarna), men som konsumerar på plats. De räknar heller inte med det sociala kapital och den kulturella identitet en festival bidrar med. På den byggs ortens marknadsföring hela året och lockar folk att flytta dit.

Allt detta skapar en grogrund för olika former av företagande. Fler människor i jobb ökar skatteintäkterna och minskar utgifterna för trygghetssystemet i många kommuner som har en tuff ekonomi i dag. Denna långsiktiga effekt ska ställas mot de lokala kostnaderna för polis, rättsväsende och sjukvård, som ofta uppmärksammas i samband med festivaler.

Hur väl man än räknar och mäter lyckas man sällan fånga den känsla av stolthet som dröjer sig kvar på orten när festivalen dragit förbi. Den känslan i festivalens kölvatten är kanske det allra viktigaste anledningen till festivalers positiva bidrag till både företagande och sysselsättning.

Idag kämpar alla kommuner med att bli unika och skapa attraktionskraft. Vår uppmaning till lokala politiker runt om i landet är: uppmuntra kraften som finns i det kreativa entreprenörskapet på orten.

Fundera på vad ni kan göra för att underlätta för festivaler och andra initiativ att lyckas i stället för att stirra er blinda på att bygga arenor som kanske kan locka en delfinal i Melodifestivalen.

Den åtråvärda attraktionskraften, som alla kommuner kämpar om, ligger oftare i att lyckas frigöra människors lust, kreativitet och entreprenörskap, än i upp till taknocken belånade byggnader.

Elisabeth Thand Ringqvist