Bryt isoleringen av Norra Cypern
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2012-07-10 | Publicerad 2012-07-01
Debattören: Nu är det dags att sätta press på republiken Cypern
Det finns all anledning att rikta sökarljusen mot Cypern just nu. Den 1 juli tog republiken Cypern över EU-ordförandeskapet. Samtidigt kommer tusentals svenskar att tillbringa sin solsemester på öns södra del. Detta trots att Cypernfrågan, en av de mest långdragna geopolitiska konflikterna i modern tid i Europa, håller på att falla i glömska. Det borde därför vara högprioriterat för EU att arbeta för att bryta isoleringen av Norra Cypern.
Grekcyprioterna har i flera år åtnjutit ett EU-medlemskap. Turkcyprioternas situation är dock en annan. Som medborgare i ett land som formellt inte finns har turkcypriotiska företagare få marknader att tillgå annat än den inhemska. När republiken Cypern upptogs som fullvärdig medlem i EU lovade EU-kommissionen att bryta isoleringen för turkcyprioterna som genom en folkomröstning markerade att de ville återförenas med sina grekcypriotiska grannar. Detta har emellertid blockerats av republiken Cypern, först i EU:s ministerråd och senare i EU-parlamentet.
Det är inte bara EU:s planer på att öppna upp direkthandeln som ligger i träda. Efter de strandade förhandlingarna om en återförening hoppades FN att kunna återuppta förhandlingarna i enlighet med den plan Kofi Annan utarbetade 2005. Efter 3,5 år av FN-understödda förhandlingar har FN dock konstaterat att förutsättningarna för att slutföra processen saknas. När så republiken Cypern tar över EU-ordförandeskapet i juli 2012 finns det inte mycket hopp för turkcyprioterna att få en normaliserad handel inom närtid.
Turkcyprioternas möjlighet att bedriva handel med omvärlden har särskilt hindrats av att FN:s resolution 186 gjorde den cypriotiska regeringen, som 1964 endast bestod av grekcyprioter, ansvarig för att upprätta lag och ordning. Med stöd av resolutionen har republiken Cypern lyckats hindra turkcypriotisk medverkan i olika instanser samt blockerat såväl internationell hjälp som internationell handel. Att inga andra länder än Turkiet har erkänt Norra Cypern som självständig stat har också lett till ett embargo de facto.
Norra Cyperns status gör det svårt att ingå bilaterala avtal med andra länder. Efter ett beslut i Europadomstolen 1994, initierat av grekcyprioterna, kan inte heller turkcyprioterna exportera jordbruksprodukter till EU:s medlemsländer.
Med hot om stämningar har grekcyprioter vid upprepade gånger hindrat utländska företag att bedriva verksamhet på den norra sidan. Marktvister och en rad domslut till grekcypriotiska markägares favör har använts som verktyg för att mota bort utländska investerare. Bland annat lanserade det svenska reseföretaget Apollo, 2005, charterresor direkt till Norra Cypern. Då merparten av de kontrakterade hotellen var uppförda på mark som ägdes av grekcypriotiska flyktingar hotades man av stämning från dessa. Apollo försökte att medla och i stället ingå nya avtal med hotell som var uppförda på turkcypriotisk mark. Det gillades inte av republikens ambassad i Stockholm varför Apollo efter hot om stämning från den grepcypriotiska staten valde att ställa in resorna.
Handel med Norra Cypern har på grund av rådande situation i stället dirigerats om till Turkiet. Som enda handelspartner måste dock turkcyprioterna köpa allt de inte producerar själv av turkiska producenter. Även inom de sektorer där landet har en egen produktion blir man dock ofta utkonkurrerad av billigare varor från Turkiet.
I dagarna lämnas alltså EU:s ordförandeskap till ett land som motarbetar en lösning på en av Europas mest svårlösta konflikter. Borde inte detta vara ett gyllene tillfälle för medlemsländerna att med gemensam kraft sätta press på republiken Cypern att samarbeta med EU för att bryta turkcyprioternas ekonomiska och sociala isolering?
Erika Aldenberg