LO:s långsiktiga målsättning är att förkorta arbetstiden

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Publicerad 2012-05-31

Roland Paulsen menar att LO borde kräva kortare arbetstid i stället för full sysselsättning och hänvisar till arbetarrörelsens gamla paroll om åttatimmarsdag. Han glömmer att kravet om arbete åt alla är lika gammalt. Inom fackföreningsrörelsen har det aldrig funnits någon motsättning mellan dessa båda mål. Vi har genom facklig och politisk kamp genomfört en mängd olika arbetstidsförkortningar genom åren, som femdagarsvecka, sänkt pensionsålder, längre semester, föräldra- och studieledighet - samtidigt som produktiviteten successivt ökat.

Den fackliga kampen kommer alltid att handla om hur produktiviteten ska fördelas, till exempel genom ökade reallöner eller kortare arbetstid. En arbetstidsförkortning måste alltid betalas på något sätt. En förkortning av arbetstiden, med exempelvis två timmar i veckan, motsvarar fem procent av det reala löneökningsutrymmet, om kostnaderna för uteblivna skatteintäkter räknas in. Dessutom kommer den offentliga servicen att minska eftersom personalen där har kortare arbetstid.

LO har länge haft 30 timmars arbetsvecka som långsiktig målsättning och den nyss avslutade LO-kongressen beslutade att det målet ska vara kvar. Flera LO-förbund har dessutom genom kollektivavtal kommit överens om olika arbetstidsförkortningar och det är sannolikt att frågan kommer att tas upp även i framtida avtalsförhandlingar. Problemet är alltså inte målsättningen utan hur och i vilken takt det är möjligt att nå dit. Paulsens förenklingar gör inte kampen lättare.

Lasse Thörn