Fångar från Guantanamo måste få fristad i Sverige
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2012-05-16 | Publicerad 2012-05-15
Svenska Amnesty: Vi kräver att även Sverige börjar agera
Den 11 januari 2002, i efterdyningarna av terrorattackerna den 11 september 2001, fördes de första fångarna till USA:s marinbas på Guantánamo. Sedan dess har sammanlagt 779 personer hållits inspärrade under tortyrliknande former i detta läger.
Ett av president Barack Obamas första löften när han tillträdde som USA:s president i januari 2009 var att stänga Guantánamo. Trots detta löfte sitter fortfarande 169 personer kvar. De allra flesta är fängslade på obestämd tid utan vare sig åtal eller rättegång. De som åtalats ska prövas inför en militärdomstol som inte alls lever upp till kraven på en rättvis rättegång.
Endast ett fåtal av fångarna har gripits av amerikansk militär. De flesta har tagits till fånga av krigsherrar, lokal milis, säkerhetstjänst eller bybor i Afghanistan och Pakistan och sedan sålts till USA:s militär.
Den 31 december undertecknade Barack Obama en ny anti-terrorlag, The National Defense Authorization Act (NDAA). Lagen ger myndigheterna rätt att hålla både amerikaner och icke-amerikaner fängslade på obestämd tid var som helst i världen utan att få sin sak prövad i domstol. Detta innebär att fångarna på Guantánamo kan bli kvar där resten av sina liv, trots att de aldrig dömts för något brott.
Terrorism brukar definieras som våld mot oskyldiga (civila) i politiskt syfte. Sedan den 11 september 2001 har alltfler länder antagit mycket vida anti-terrorlagar som godtyckligt används för att tysta även fredlig opposition. Men en anklagelse om terrorism bevisar inte en brottslig handling. I artikel 11 i FN:s allmänna förklaring och enligt grundläggande rättsnormer ska dessutom en person betraktas som oskyldig fram till att han eller hon dömts i en öppen, fri och opartisk rättegång. USA:s användning av tortyr, trots det allmänna tortyrförbud som råder, har också skickat signaler till andra stater att internationella överenskommelser inte behöver följas. I ”kriget mot terrorismen” är alla medel tillåtna.
Amnesty har länge krävt att Guantánamolägret ska stängas, att de fångar som sitter där antingen ska få en rättssäker process i en civil domstol eller friges till länder där deras mänskliga rättigheter respekteras. Flera av de personer som fortfarande sitter på Guantánamo, som inte åtalats och därför ska friges, kan inte skickas till sina hemländer på grund av den allvarliga risken för att de där utsätts för övergrepp. Det gäller bland annat en grupp uighurer från Kina, vars enda möjlighet är att erbjudas skydd i ett annat land.
Fångarna på Guantánamo har hamnat i ett juridiskt ingemansland - utan insatser från omvärlden kommer inte deras situation att lösas. En handfull regeringar i Europa och i andra delar av världen har erbjudit sig att ta emot fångar från Guantánamo. Den svenska regeringen har hittills dock vägrat att gå med på detta.
Vid svenska Amnestys årsmöte i Uppsala nu i maj antogs en motion med uppmaning att den svenska Amnestysektionen ska fortsätta sitt arbete för att Guantánamo ska stängas och för att de kvarvarande fångar, som inte har dömts eller kan dömas i en civil domstol, i enlighet med internationella flyktingrättsliga normer ska erbjudas en fristad.
Sverige vill ofta framställa sig som ett land som kämpar för mänskliga rättigheter. Genom att erbjuda fångar på Guantánamo fristad skulle Sverige ställa sig i täten bland de länder som inte bara i ord utan även i handling ställer upp för mänskliga rättigheter. Det skulle även sända en signal till fler länder att göra likadant, vilket skulle låta oss komma ett steg närmare en stängning av Guantánamo.
Lise Bergh
Leif Elinder