Svenska politiker ska inte ha medborgarlön

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.

Uppdaterad 2012-05-15 | Publicerad 2012-05-14

Centern: Före detta toppolitiker borde i högsta grad vara anställningsbara

På vilken arbetsplats kan du fortsätta kvittera ut pengar sex år efter att du har slutat? Svaret är antagligen ingen alls, såvida du inte är före detta riksdagsledamot eller minister. I förra veckan uppmärksammades att den före detta socialdemokratiska ministern Per Nuder, i dag styrelseproffs med en årslön nära en miljon kronor, har kunnat göra just detta.

Uppdraget som riksdagsledamot eller statsråd är på många sätt och vis unikt. Det finns till skillnad från vanliga arbeten ingen anställningstrygghet – statsrådsuppdrag kan bli avslutade från en dag till en annan. Ledamöter och statsråd är alltid i tjänst, arbetsveckor på 60 eller fler timmar hör till vanligheterna, och bevakningen av både yrkesrollen och privatlivet kan vara tuff.

Mot bakgrund av uppdragens karaktär är det viktigt att riksdagsledamöter och statsråd har goda villkor under den tid de har förtroendet att representera medborgarna. Om det finns några politiker som söker folkets förtroende för att luta sig tillbaka och bara tjäna pengar är de få. Om politiken vill kunna attrahera kompetens också från den privata sektorns toppskikt, och minska risken för att politiker viker sig för utomstående påtryckningar, är det viktigt att ersättningarna är skäliga.

Det finns dock delar av ersättningssystemen som är helt orimliga. I dag får den ledamot som är över 50 år och som suttit i riksdagen i tolv år ca 37 000 kronor i månaden fram till dess att han eller hon fyller 65 år. Samtidigt finns inga krav på att personen som har inkomstgaranti aktivt söker ett nytt jobb, utan den före detta ledamoten kan plocka ut närmare fyrtio tusen kronor varje månad utan motprestation.

Ersättningarna till före detta statsråd är än mer generösa. Statsråden som tillträdde när sista avsnittet av ”Rederiet” sändes 2002 kan fortfarande plocka ut statsrådspension. Ulrika Messing (S) som ”pensionerades” 2006 vid 38 års ålder har rätt till över 16 000 kronor i månaden. Enligt gällande regler har ett före detta statsråd som har fyllt 55 och har suttit i regering i en och en halv mandatperiod rätt till 65 procent av lönen upp till 1.1 miljoner. Med ytterligare förmåner innebär det omkring 67 000 kronor i månaden fram till pensionsdagen.

Hur det privata näringslivet utformar sina ersättningar och villkor är en fråga för ägarna i företagen. Vi politiker är däremot satta att representera medborgarna som också försörjer oss. När våra villkor skiljer sig så markant från dem vi representerar uppstår ett demokratiskt problem. Ett problem som dessutom är helt onödigt - en före detta toppolitiker borde i högsta grad vara anställningsbar.

En utredning är tillsatt för att se över ersättningarna till riksdagsledamöter. I detta arbete driver Centerpartiet linjen att ersättningarna bör vara maximalt två år, helst kortare. Det rimliga är att nya regler kan finnas på plats till 2014. I detta arbete menar vi att även frågan om statsrådens ersättningar behöver lyftas in för en grundlig diskussion.

Den underliggande principen för ersättningar borde vara den samma som för vanliga arbeten: ersättningen bör vara en omställningsförsäkring under en begränsad tid mellan två arbeten, som är samma oavsett om man har suttit i riksdag eller regering. Här hoppas jag att Stefan Löfvens (S) kritiska uttalanden mot systemet är mer än läpparnas bekännelser.

Anders W Jonsson