Ta ert ansvar - höj våra löner
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Aftonbladet.
Uppdaterad 2012-05-14 | Publicerad 2012-05-11
Sjuksköterskestudenterna: Vi vägrar subventionera landstingen med billig arbetskraft
Löneupproret bland Sveriges sjuksköterskestudenter sprider sig över landet, och personalkrisen på sjukhusen blir mer och mer påtaglig, allt efter som semesterveckorna närmar sig med rasande fart. Från arbetsgivarna hörs emellertid intet, och landstingskolossen tycks stå lika stadig och oföränderlig som någonsin förut. Men innanför den grå fasaden knakar det i fogarna när bilden av vad som en gång var världens bästa sjukvård sakta men säkert krackelerar.
Genom att inte längre subventionera landstingen med billig arbetskraft har vi sjuksköterskestudenter orsakat en påtaglig oro i landstingsvärlden, där vårdavdelningar riskerar att stå tomma över sommaren och där medborgarna inte längre kan garanteras den vård de har rätt till. Allt detta tycker vi är beklagligt, men vi konstaterar också att det visar hur viktiga vi sjuksköterskor är. Vi tar det som en bekräftelse på att våra lönekrav är högst rimliga.
Samtidigt ser vi med förvåning hur landstingen och arbetsgivarorganisationen Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, med förhandlingsdelegationens ordförande Ingela Gardner Sundström i spetsen, tiger. Istället för att hitta en långsiktig lösning på problematiken med att rekrytera sjuksköterskor ser vi hur landstingen väljer att anlita rekryteringsföretag för mångmiljonbelopp för att lösa bemanningen enbart över sommaren. Den fråga vi ställer oss är om detta är en ansvarstagande personalpolitik, och vi hyser en stilla undran om det är ett ansvarsfullt sätt att använda medborgarnas skattepengar?
Man får inte glömma bort att ansvaret för det här upproret till stor del vilar på arbetsgivarsidan. Vi ser att sjuksköterskornas löneutveckling har gått bakåt sedan vårdstrejken 2008, hur löneutvecklingen periodvis ligger under inflationen, och hur våra kollektivavtal inte följs. Det här är villkor som inte hör hemma på den svenska arbetsmarknaden, och som vi inte längre accepterar.
Vi har flera gånger blivit inbjudna till olika debattprogram som fått ställas in eftersom ingen från SKL har velat ställa upp. I egenskap av sjuksköterskestudenter, skattebetalare och patienter undrar vi hur det kommer sig att våra krav möts av en så kompakt tystnad? Hur kommer det sig att ingen, varken Ingela Gardner Sundström eller arbetsgivarna i SKL, tar sitt ansvar när det kommer till våra löner?
I sina mycket få uttalanden säger SKL ibland att lönefrågan för oss sjuksköterskor är något som ska behandlas på ett lokalt plan, och när vi sedan vänder oss till de lokala landstingspolitikerna säger de att det är ett problem som måste hanteras och lösas nationellt. Någon måste ta ansvar, för vi kräver att siffrorna längst ned i våra lönebesked ska stämma överens med vårt ansvar och vår kompetens, och vi undrar SKL gör för att komma till rätta med problemet?
Det här är inte ett problem som enbart rör oss sjuksköterskor. När vårdavdelningar stänger för att arbetsgivarna inte kan attrahera personal blir det ett patientsäkerhetsproblem, och ansvaret för det vilar på arbetsgivarna och arbetsgivarorganisationen SKL.
Björn Eriksson, 20,
Uppsala Universitet
Ulrika Blumfelds, 28,
Röda Korsets Högskola, Stockholm
Johan Persson, 28,
Röda Korsets Högskola, Stockholm
Cie Rozenqvist, 28,
Göteborgs Universitet
Linda Engberg, 20,
Mälardalens Högskola, Västerås
Emma Nilsson, 24,
Lunds Universitet
Kajsa Tyrberg, 21,
LiU, Norrköping
Anna Lindqvist, 31,
Karlstads Universitet
Sara Selin, 23,
Umeå Universitet